En mamma är orolig för sitt barns hälsa och barnet läggs in på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Men efter en och en halv månad anar personalen oro och gör en anmälan till socialtjänsten. Ett par dagar senare grips mamman av polis. Nu står hon åtalad för att ha försökt täppa till sitt barns luftvägar.

Vårdfokus skrev om det ovanliga fallet för ett par månader sedan. Förhandlingarna i tingsrätten i Uppsala pågår fortfarande. En fråga man kan ställa sig är varför det tog så lång tid innan personalen gjorde en anmälan till socialtjänsten? Ny forskning från Göteborgs universitet ger några svar.

Utbredd osäkerhet

Veronica Svärd, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har djupintervjuat kuratorer och gjort en enkätstudie bland 300 läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och kuratorer på landets fyra största barnsjukhus. Avhandlingen visar att 40 procent av sjuksköterskorna uppger att de inte har tillräcklig kunskap om vad anmälningsplikten innebär. Bland läkarna är 20 procent osäkra på vad som gäller och bland undersköterskorna 60 procent.

– Här kan man se hur sjukhusens starka hierarkier påverkar. Näst efter kuratorerna är det läkare som oftast anmäler, därefter sjuksköterskor och sedan undersköterskor. Ju högre utbildning desto mer kunskap om anmälningsplikt, om barn som far illa och om sjukhusets barnavårdsteam och riktlinjer, säger Veronica Svärd.

Hennes forskning visar att osäkerheten skapar undvikande strategier, som är logiska.

– Den som känner sig osäker på en arbetsuppgift undviker att utföra den. Men att inte ha den kompetens som man anser att man borde ha kan skapa stress och en känsla av underlägsenhet.

Färre anmälningar än andra

Barn med långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar är mer utsatta för våld än andra barn. Det är också de barnen som oftare besöker sjukvården. Trots det noterar landets socialnämnder att orosanmälningar från sjukvården är relativt ovanliga.

– Det finns ingen nationell statistik över hur vanligt det är med anmälningar från sjukvården. Några kommuner uppger att fyra procent av anmälningarna kommer därifrån, andra säger sju procent. Det är svårt att säga hur hög anmälningsgraden borde vara, men jag kan konstatera att den är högre i förskola, skola och inom polisen.

Det är inte bara okunskap om anmälningsplikten, utan också osäkerhet om hur en anmälan behandlas av socialtjänsten, som gör att sjuksköterskor låter bli att anmäla. Vad anmälningarna faktiskt leder till är svårt att veta eftersom socialtjänstens sekretess är så sträng, men Veronica Svärd uppmanar att inte tänka "det är ingen idé, inget hände ju vid förra anmälan".

– Kanske ansåg socialtjänsten att det inte fanns tillräckligt att gå på vid en tidigare anmälan. Det kan vara den tredje anmälan i ett ärende som verkligen gör skillnad, säger hon.