Årligen drabbas nio procent av patienterna på sjukhus av en vårdrelaterad skada. Det handlar ofta om infektioner i urinvägarna eller lungorna. För att kunna förebygga, övervaka och förbättra mäter alla svenska sjukhus sedan 2008 under en dag förekomsten av vårdrelaterade infektioner två gånger om året.

Men resultatet från dessa så kallade punktprevalensmätningar leder inte till handling.

– Det mäts mycket, men sker inget lärande av det. En anledning är att personalen tycker att det är fel på metoden att mäta under just en dag. De tycker att den kan slå orättvist och ge en osann bild av verkligheten, säger Mikaela Ridelberg, sjuksköterska som nyligen doktorerat i ämnet vid Linköpings universitet.

Magsjuka och influensa

Det kan exempelvis handla om att vissa avdelningar tagit emot patienter från andra avdelningar, som kommer smittade. Andra får höga siffror för att de just den dagen drabbats av magsjuka eller influensa.

– Det är faktorer som de inte kan påverka. Jag önskar att de istället sagt "ok, vi har ett problem med katetrar och urinvägsinfektioner, vi ska jobba med det", säger hon.

I studien ingår intervjuer med 22 personer som arbetar med vårdrelaterade infektioner på sjukhusavdelningar runt om i landet. De angav olika anledningar till att de misstror mätningarna. Den främsta är att tekniken är invecklad, systemet är svårt att rapportera i och de egna resultaten svåra att hitta.

Alla ska kunna läsa

I avhandlingen ingår även andra studier om det svenskt patientsäkerhetsarbete. En är en studie av de patientsäkerhetsberättelser som landsting och regioner måste skriva regelbundet, enligt den nya patientsäkerhetslagen.

– Syftet är att alla som är intresserade ska kunna läsa, vare sig de är vårdgivare, patienter,  harandra samhällsfunktioner, eller tillhör media. Men det är för krångligt att hitta och läsa patientsäkerhetsberättelserna. De behöver göras mer tillgängliga. Dessutom skiljer sig datan mycket mellan olika landsting vad gäller hur mycket arbete de redovisar.

Leder inte till lärande

Mikaela Ridelberg började intressera sig för patientsäkerhetsarbete när hon läste sin master i folkhälsa. Hon började arbeta halvtid med avvikelser, händelse- och riskanalyser och halvtid som klinisk sjuksköterska inom den avancerade hemsjukvården.

Det ledde till doktorandtjänsten som var finansierad med projektpengar för att utvärdera patientsäkerhetsarbetet i landstingen. Det återkommande fyndet i studierna blev att den insamlade datan inte leder till ett lärande i sjukvården och att ökad utbildning behövs i patientsäkerhetsfrågor.