Tove Wathén Domeij jobbar natt som sjuksköterska på kirurgavdelningen i Sollefteå. Sedan två månader tillbaka är hon kollega med tre östeuropeiska sjuksköterskor.

Som förtroendevald blev hon förvånad över att de bara dök upp på avdelningen. Men hon förstår att anledningen är den ständiga underbemanningen och svårigheten att anställa och hyra in sjuksköterskor. Men de tre som kommit genom hyrföretaget Orange är tyvärr inte till stor hjälp. Mestadels tvärtom än så länge.

"De har långt kvar"

– De går fortfarande dubbelt efter två månader. De har fått förlängd inskolningstid. Men språket räcker helt enkelt inte till. De har fått fyra månaders språkkurs, men har långt kvar, säger hon.

Tempot på kirurgen är högt och det krävs att sjuksköterskorna jobbar självständigt. De sätter v-sonder och sköter både smärt- och infusionspumpar. Men de nya kollegorna har inte samma kompetens vad gäller det medicintekniska.

– Alla moment måste vi lära dem. Det är inte konstigt om någon ny inte vet hur vår EKG-apparat fungerar. Men med dem måste vi lära ut allt. Även vad gäller läkemedel, som att förklara vilka synonympreparat som finns.

En går själv dagtid

Endast en av sjuksköterskorna har börjat gå själv dagtid, och därmed börjat ronda.

– Jag vet att hon förklarade tydligt för läkarna att hon inte förstod språket helt. Så jag tror att det gick bra.

Tove Wathén Domeij tycker att det är lite svårt att berätta om deras brister då de hunnit bli goda kollegor. Hon poängterar att det har god social kompetens och hela tiden vill väl. Endast en har fått sluta på grund av kulturkrockar i vårdarbetet och i samarbetet med undersköterskorna.

– De som är kvar har fint bemötande av patienterna. Men jag tror att de känner att de tagit sig vatten över huvudet. De förstod nog inte att arbetet var så kvalificerat och språket svårt.

Hon märker att jobbet är stentufft för kollegorna, som kommer från olika östeuropeiska länder, som exempelvis Ungern.

– De känner sig hela tiden osäkra. Språket sätter käppar i hjulen för dem. Det blir små saker hela tiden som tar energi. De är oerhört försiktiga och vill inte göra fel och ber om mycket stöd från oss kollegor.

Svårt att få in personal

På ett sätt tycker hon det är bra, för att det blir mer patientsäkert. Hon vet hur svårt det är att få in personal.

– Men den här lösningen underlättar inte för oss sjuksköterskor än. Det blir ytterligare en belastning för oss. Vi får göra deras jobb i stor utsträckning i nuläget.

Hon har märkt att det är speciellt svårt för dem att ta rapporter och ordinationer per telefon.

– Jag får en känsla av att de egentligen inte vill vara här. Men de känner sig tvingade för att lönen och villkoren är så mycket sämre i hemländerna.

En av de inhyrda sjuksköterskorna berättade för Tove Wathén Domeij att hon endast tjänade 3 000 kronor i månaden hemma.

Tvisteförhandling idag

Enhetschefen Rose-Marie Söderquist håller inte med Tove Wathén Domeij.

– Jag tycker nog att det fungerar bra. Det här är mycket kunniga sjuksköterskor. Men vi får ta det lugnt när vi pratar med dem. De har just börjat gå själva och är aldrig helt ensamma på avdelningen, säger hon.

Som Vårdfokus rapporterat tidigare i dag har upphandlingen skötts av landstinget bakom fackets rygg. Enligt medbestämmandelagen har Vårdförbundet rätt till information och förhandling. I dag träffas Västernorrlands landsting och Vårdförbundet i en tvisteförhandling där Vårdförbundet kräver skadestånd.