Det är slutet av maj för ett år sedan och två föräldrar kommer med sin ettåriga son i ambulans till Akademiska sjukhuset. Mamman har varit där med barnet dagen innan. Då hade han blodiga kräkningar. Den här dagen berättar hon om krampanfall och att hon misstänker att hennes barn har epilepsi.

Barn och mor läggs in på sjukhuset. En och en halv månad senare gör sjukvårdspersonalen en orosanmälan till socialtjänsten. Barnets symtom skulle kunna tyda på epilepsi, men trots omfattande undersökningar hittar man ingen förklaring.

Personalen har vittnat

Ett år senare sitter en späd, olycklig småbarnsmamma i en förhandlingssal i Uppsala tingsrätt, åtalad för att ha försökt döda sitt barn. 36 dagars förhandling har man haft – sakframställan, förhör, bevisning och vittnesmål. Omkring 40 läkare, sjuksköterskor och undersköterskor har vittnat under ed.

I dag inledde åklagarsidan sin slutplädering. De ska leda i bevis att den här mamman, som av vänner och släktingar beskrivs som hängiven – en mamma som sätter sina barns behov före sina egna – har försökt att mörda sitt ettåriga barn genom att täppa till hans luftvägar. Hon döljer sitt ansikte i händerna.

Åklagarna grundar sina misstankar på att mamman har varit ensam när sonens anfall har startat, att det inte finns några medicinska förklaringar till anfallen, att de symtom som personalen har iakttagit stämmer med följden av syrebrist och att inga anfall har ägt rum sedan mamman greps av polisen förra sommaren.

Vill tro föräldrarna

"Vi sjukvårdspersonal såg inte kramperna, men det var ju det han hade." Så sa en av sjuksköterskorna när hon vittnade.

– Sjukvårdspersonal vill tro på föräldrarna, säger Lena Jansson, en av åklagarna, under en paus i förhandlingarna. Det är svårt att ta till sig att föräldrar skadar sina barn, det kan vara en förklaring till att det tog en dryg månad innan de gjorde en anmälan. Det är en svår balansgång för personalen.

En del i bevisningen är en film med övervakningsutrustning som larmar om barnet får ett anfall. Enligt åklagaren visar filmen att mamman försöker manipulera med ljudet, utan att lyckas. Hon går ur bild och kort tid därefter hörs ett stånkande ljud från barnet som hon har i sin famn. Det låter som ett barn kvävs, sedan avbryts allt genom att en sjuksköterska, som på sin monitor sett att barnets puls har gått ner, kommer in i rummet.

Kort därefter skriker barnet till, han är medtagen och kippar efter luft.

Hittar ingen förklaring

Läkarna på Akademiska sjukhuset gör omfattande utredningar. Man undersöker hjärta, hjärna och letar efter metabola sjukdomar. Under förhandlingarna i Uppsala tingsrätt har medicinspecialister, kardiologer, neurologer, neuroradiolog och iva-läkare avlagt vittnesmål. De hittar ingenting som tyder på epilepsi. Den enda förklaringen efter alla undersökningar är att barnets anfall beror på syrebrist.

Sjuksköterskor och undersköterskor har berättat om sina iakttagelser. Bland annat om att mamman har varit ensam när barnet har fått sina anfall. De har inte sett de inledande kramperna men de har sett symtom som rullande ögon och kramper – symtom som för dem framstår som epilepsi.

Münchhausen by proxy

Åklagarna menar att det är mamman som framkallat symtomen och att det vid ett tillfälle skulle ha lett till döden om inte personalen hade kommit in. Därför gäller åtalet försök till mord. En liten rättspsykiatrisk undersökning, en så kallad paragraf 7 undersökning, har gjorts.

Åklagarsidan anser att mammans motiv är Münchhausen by proxy, som innebär att en förälder beskriver symtom och tillstånd hos sitt barn som är påhittade – eller, i svåra fall, orsakade av föräldern själv. Under nästa vecka fortsätter slutpläderingarna.