Det hade gått 20 år sedan Anneli Wester senast satte sin fot på en psykiatrisk avdelning. Men nu var hon tillbaka, denna gång som besökare.

Hon hade hört talas om avdelning 242 vid Mölndals sjukhus och om arbetet med att minska tvångsåtgärder som pågår där. Därför bestämde hon sig för att åka dit med tårta och diplom för att hylla personalen.

– Jag och mina kollegor hade tårar i ögonen, säger sjuksköterskan Beatrice Carlsson.

Anneli Wester hade sedan länge insett att det är meningslöst att kasta sten på det som inte fungerar. Hon diskuterar hellre saken och delar med sig av sin kunskap.

– När någon tar ett steg i rätt riktning så vill jag peppa och lyfta det. Det här gänget på avdelning 242 skriver historia inom svensk psykiatri just nu, självklart ville jag uppmärksamma det och visa dem min support, säger hon.

Gjorde sig själv illa

I barndomen och tonåren blev Anneli utsatt för sexuella övergrepp av olika män. Hon stängde av känslomässigt och började skada sig själv. I 18-årsåldern kom hon i kontakt med psykiatrin, vilket inom kort ledde till fullständigt kaos. Hon berättar att de sju åren inom den psykiatriska vården innehöll tvångsmedicinering, isolering, kontaktförbud och ett stort antal bältesläggningar.

– Jag hade inte tillräckliga mentala verktyg att vara i och hantera mina känslor. Jag gjorde mig själv väldigt illa. Sedan gjorde den vård jag fick det ännu värre eftersom det var så mycket övergrepp.

Anneli berättar att hon på sätt och vis la ut destruktiviteten på "entreprenad", det vill säga på vårdarna.

– Jag inser nu i efterhand att jag agerade på ett sätt så att de skulle göra mig illa. Tyvärr fungerade det väldigt bra.

Blev en vändpunkt

I en total kaossituation hängde hon sig. Hon överlevde, men efter det nådde Anneli en slags vändpunkt i livet. Hon läste in en juristexamen och reste jorden runt i jakt på sig själv. I dag föreläser hon om sina upplevelser, och hur hon har fått livet att fungera.

I februari fick hon syn på ett Facebookinlägg, där det stod att avdelning 242 på Mölndals sjukhus hade varit fri från bältesläggningar i över ett halvår. Anneli började gråta av lycka. Hon fick kontakt med Beatrice Carlsson, sjuksköterska och sektionsledare på avdelning 242, som sa att personalen absolut ville träffa henne.

Att de skulle bli belönade med tårta och diplom kunde de inte ana.

– Vi blev väldigt berörda av hennes besök. Det kändes så stort att bli tackad av en person som själv upplevt tvångsåtgärder, och att få höra att vi är banbrytande inom svensk psykiatri, säger Beatrice Carlsson.

Det värsta med jobbet

Beatrice började jobba inom psykosvården direkt efter sin sjuksköterskeexamen 2010. Det dröjde inte lång tid innan hon fick vara med om en bältesläggning.

Beatrice Carlsson
Beatrice Carlsson

– Det är den absolut värsta delen av mitt jobb. Därför känns det så roligt att vi har nått hit. Vår arbetsmiljö blir bättre om patienternas trivsel ökar och samspelet mellan patienterna och personalen är mer medmänskligt, säger hon.

Under flera år har avdelningen successivt lyckats minska alla former av tvångsåtgärder. Onödiga regler har tagits bort och personalen gör sitt yttersta för att möta patienternas önskemål.

Det kan handla om att de får välja vem som ska ge en injektion. Eller att få vara arg, kasta en mugg och skrika på personalen.

– Det är viktigt att göra det så säkert som möjligt på avdelningen gentemot medpatienter och personal, men vi får inte glömma bort att vi möter någon som mår riktigt dåligt. Att då lägga i bälte tror jag kan förstöra en allians och förlänga vårdtiden. I stället försöker vi lyssna, säger Beatrice.

Ständig patientdialog

Många patienter vill få alternativ så att de kan ta ett eget beslut. Det kan handla om att personalen öppet förklarar att de vill undvika en bältesläggning, men då behöver patienten stanna på sitt rum och lugna sig, med personal närvarande om så önskas. De flesta väljer det senare alternativet.

Beatrice upplever även att klinikledningen satsar på personalen och ger dem de rätta verktygen. Bland annat har all avdelningspersonal fått gå en tredagarskurs för att lära sig mer om kommunikation och konflikthantering i förhållande till personer med kognitiva funktionsnedsättningar.

Dessutom har avdelningen ingått i det nationella projektet "Bättre vård mindre tvång" som pågick mellan 2010 och 2014. Med stöttning av Sveriges kommuner och landsting, SKL, har en stor del av den psykiatriska heldygnsvården i Sverige lyckats minska behovet av tvångsåtgärder och förbättrat patientbemötandet. Det visar rapporter från SKL och landstingen.

Fler registrerar tvångsåtgärder

Paradoxalt nog visar den senaste tillgängliga statistiken från Socialstyrelsen snarare att samtliga tvångsåtgärder ökat i landet under perioden 2011 till 2014. Bland annat har antalet bältesläggningar stigit med över 40 procent i hela landet.

Men enligt både Socialstyrelsen och SKL beror ökningen snarare på att landstingen blivit bättre på att registrera tvångsåtgärder sedan det nationella projektet startade.

I vilket fall upplever en majoritet av de deltagande psykiatriska enheterna att användandet av tvångsåtgärder har minskat.

Anneli har till stor del rehabiliterat sig själv. Hon har inte längre ett behov av att få ett erkännande av vad hon utsattes för. Men hon vill fortfarande se en förbättring av den psykiatriska vården.

– Det var väl bara en tidsfråga, men äntligen händer det något konkret.

En bra "come back"

För Anneli blev besöket på avdelning 242 en stark upplevelse. Framför allt för att det fanns ett samförstånd med personalen, men även för att det var på dagen 20 år sedan hon sist befann sig på en psykiatrisk avdelning.

– Någon frågade mig hur det kändes, jag svarade att "bättre come back än så här kan man ju inte göra".

På det egenhändigt fixade diplomet som hon överräckte till personalen fanns en motivering som lyder:

"Med ett tålmodigt och medmänskligt engagemang och ett banbrytande fokus på möjligheter har avdelning 242 på Mölndals sjukhus lyckats hålla avdelningen fri från bältesläggningar i över 6 månader och visat att inställning och bemötande är huvudnyckeln till en professionellt respektfull och trygg vård både för patienter och personal och är en kraftfull inspiration och vägvisare för framtidens psykiatri."

Diplomet som Anneli Wester överlämnade till avdelning 242 på Mölndals sjukhus.