– Katastrofer inträffar världen över och vi nås av skrämmande bilder av tsunamis, jordbävningar och översvämningar. Det väcker vår vilja att hjälpa till – frågan är hur vi gör det på bästa sätt.

Det säger sjuksköterskan Anneli Eriksson som är en av huvudtalarna på den sjunde Prehospitala konferensen som inleddes i på högskolan i Borås i dag.

Hon har stor erfarenhet från många globala fältuppdrag för Läkare utan gränser. Numera är hon projektledare vid Karolinska institutets kunskapscentrum för katastrofmedicin. I sin forskning fokuserar hon på hälsobehovet i katastrofområden.

Hon minns ett samtal med en hjälparbetare efter kriget i Gaza 2008. Uppgivet berättade han att han inte visste vad man skulle göra av alla containers med förnödenheter.

– Det är viktigt att tänka på vad som behövs så att inte bekymret med att elda upp skänkta mediciner eller kläder blir större än den hjälp de var tänkta som, säger Anneli Eriksson.

Samarbetar med inhemsk personal

Sverige gör inte som många andra länder; skickar nationella team av sjukvårdspersonal som gör sina insatser under ett antal veckor och sedan åker hem. Vi har en tradition av att i samarbete med inhemsk personal bygga upp sjukvårdsinrättningar, konstruera flyktingläger, hjälpa till med vattenförsörjning och sanitet.

Under ebolakrisen förra året skickade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för första gången personal med sjukvårdande uppdrag.

– Vi har en bra organisation vid katastrofer i Sverige. Vi analyserar vad som behövs och möter upp de behov som finns, säger Anneli Eriksson.

Definitionen av en katastrof är att ett samhälles funktioner slås ut med omfattande mänskliga, materiella, ekonomiska och samhälleliga förluster som följd; så omfattande att det drabbade området inte klarar situationen utan hjälp utifrån.

– Det vanliga är att det är något som händer plötsligt, men det kan också inkludera sådant som byggs upp under flera år, som hungersnöd eller smittor, där insatser som vaccin och nutrition är avgörande, säger Anneli Eriksson.

Viktigt analysera vad som behövs

Analysarbete av vad som behöver göras är nödvändigt när en hjälpinsats planeras. Socioekonomi, hälsostatus, klimat, tillgångar, regeringsstyre – allt sådant måste man ta reda på. Liksom vad som faktiskt hänt, omfattningen, tid på dagen, intensitet och hur många som drabbats. Att ta reda på så mycket som möjligt om hälsokonsekvenserna är också viktigt.

– Det vore till exempel inte rätt att skicka traumateam till Thailand efter tsunamin eftersom de som överlevde framför allt behövde sårvård eller ortopedisk vård, säger hon.

För att kunna ge rätt hjälp vid globala katastrofer behövs utbildning och riktlinjer. Varje land har ansvar för att se till att sjukvårdspersonal har den kompetens som behövs.

Så vilka gör mest nytta på plats?

– Sjuksköterskor, för att vi ser till helheten, svarar Anneli Eriksson utan att tveka.

Men, påpekar hon, mycket handlar om att upprätthålla den sjukvård som finns. Det mesta jobbet görs inte av internationella hjälparbetare utan av inhemsk personal. Viktigast är att bidra med resurser så att de kan fortsätta sitt arbete.