De har precis letat sig fram till ett gult tegelhus i en mindre by några kilometer utanför Køge på Själland. Biomedicinska analytikern Marianne Gaarden kör en extra sväng för att vända den långa bilen så att den hamnar med dörröppningen in mot trädgården.

Sjuksköterskan Anne Christensen hoppar ur, öppnar dörren på sidan av bilen och lyfter upp en stor röd ryggsäck som står färdigpackad strax innanför tröskeln. Den är fylld med allt som kan behövas för en grundlig medicinsk undersökning.

Idén till det mobila laboratoriet kom ursprungligen från överläkaren Pierre Bouchelouche på sjukhusets enhet för klinisk kemi. Efter att ha studerat sjukhusets journaler på medicinkliniken upptäckte han att var tionde patient bara hade varit inlagda en enda dag. Om sjukvården i stället kunde komma hem till dessa patienter och göra avancerade undersökningar direkt i bostaden kanske de inte behövde läggas in alls.

Sedan ett år tillbaka turas därför fem erfarna biomedicinska analytiker om att följa med i "Det mobile laboratorium", som de döpt den sju meter långa husbilen till.

Med på varje resa följer alltid sjuksköterskan Anne Christensen som i många år arbetat på akutmottagning men nu är anställd av kommunen som delfinansierar projektet.

40 års erfarenhet

Just i dag är det Marianne Gaardens tur att åka med Anne. Hon har arbetat som biomedicinsk analytiker i 40 år och har varit med i projektet från dag ett.

Till en början var hon orolig för hur det skulle gå. Hon hade aldrig kört en så stor bil, hon är rädd för hundar och gillade inte tanken på att behöva komma hem till människor som kanske fyllt hela husen med stinkande cigarettrök. Eller att behöva stå ut med lukten av gammalt matos.

Sjuksköterskan Anne Christensen o biomedicinska analytikern Marianne Gaarde i det mobila laboratoriet i Køge i Danmark, okt 2016
Väntan kan bli lång. Vissa dagar händer ingenting, andra kan det bli upp till fem hembesök på en och samma dag för Anne Chrisensen och Marianne Gaarde. Foto: Anders Olsson

Efter lite träning i körskola och ett löfte från Anne att hon skulle ta hand om de farliga hundarna tyckte hon att det kändes bättre.

– Ja, och så har vi alltid hundkex med oss i bilen, om utifall, säger Marianne och viftar med armen mot bakre delen i bilen, den del där det mobila laboratoriet finns placerat.

Det där med lukten kom hon också snabbt över, när hon insåg att fönster faktiskt går att öppna, fyller Anne i samtidigt som hon kränger den röda ryggan över axeln och tar sig upp för trappan till huset.

När ingen öppnar gläntar hon försiktigt på den olåsta dörren.

– Hallå! Hej, hej! Hallå!

Anne får inget svar. Hon går tillbaka till bilen där Marianne just hunnit starta upp den elektroniska labbjournalen. De väntar en stund. Har kvinnan smitit, eller ligger hon därinne och kan inte svara?

Plötsligt dyker ett huvud på en gammal dam med mörkgrått hår på ända upp framför en av gardinerna.

Allt packat i fotoväska

Nu tar även Marianne fram sin ryggsäck, en svart fotoväska modell större. Den är fylld med provrör, kanyler, stasband och mycket annat som kan behövas vid en provtagning. Till och med en gul liten burk för riskavfall har hon lyckats klämma ner i ett av väskfacken.

– Väskan är toppen. Det var min mans idé. Han är fotograf, säger hon och följer tätt efter Anne upp för trappan.

Sjuksköterskan Anne Christensen o biomedicinska analytikern Marianne Gaarde i det mobila laboratoriet i Køge i Danmark, okt 2016.
På väg in till patienten tar Anne Christensen o Marianne Gaarde med sig ryggsäckarna, fyllda med allt som kan behövas vid ett sjukbesök i hemmet. Foto: Anders Olsson

Den äldre damen möter dem i en mörklagd hall, men sjunker sedan snabbt ner i vardagsrumssoffan. Hon är trött och andas tungt.

– När jag reser mig känner jag mig svimfärdig, svarar hon på en av Annes frågor, samtidigt som hon med matt blick tittar ner i soffbordet.

På väg hem till patienten har Anne läst på i journalen. Pacemaker, högt blodtryck och har just genomgått en antibiotikakur på grund av en lunginflammation. Nu dessutom diarré.

Medan Anne letar rätt på stetoskopet frågar Marianne kvinnan vad hon har för personnummer. Marianne märker ett grönt och ett lila rör och sätter sig bredvid den lungsjuka kvinnan i soffan.

– Det är inte alltid man kan sitta så här bra, säger hon och berättar att hon ibland tvingas till väldigt dåliga arbetsställningar hemma hos folk. Ofta står hon på knä på golvet för att nå ordentligt. För säkerhets skull har hon därför alltid med sig en hopfällbar trebent stol som hon enkelt kan hänga i kameraväskans stativfäste.

När hon tagit sina prover tackar hon för sig och beger sig snabbt ut till husbilen medan Anne stannar kvar en stund extra i huset för att kunna göra en noggrannare undersökning.

Många patientnära instrument

Inne i bilens laboratorium står det ena patientnära analysinstrumentet efter det andra, placerade i en prydlig rad på en skinande vit arbetsbänk. Marianne sätter det gröna röret i en centrifug. Det lila placerar hon i en maskin som analyserar de viktigaste blodvärdena. Det centrifugerade röret flyttar hon över det till ett betydligt större multianalysinstrument mitt emot arbetsbänken.

Marianne öppnar labbjournalen på en dator, skriver in patientens namn och personnummer och efter några musklick sätter maskinen automatiskt i gång att ta fram resultaten för alla de analyser som läkaren beställt.

Tio minuter efter att Marianne har lämnat huset och klivit in i det mobila laboratoriet ser hon hur det ena värdet efter det andra dyker upp på skärmen. Läkaren har beställt svar på 17. Labbet är anpassat för att klara ett 50-tal.

Biomedicinska analytikern Marianne Gaarde o sjuksköterskan Anne Christensen i det mobila laboratoriet i Køge i Danmark, okt 2016.
Marianne Gaarde visar provresultaten för Anne Christensen som håller kontakten med läkaren hemma på sin mottagning. Foto: Anders Olsson

Samtidigt som hon konstaterar att allt ser hyfsat normalt ut kommer Anne tillbaka. Hon berättar att kvinnan efter omständigheterna mår rätt så ok. Lite rosslig på vänster lunga. Möjligen att hon skulle behöva lite mer vätska. Men inget som motiverar en inläggning. Råd om vikten av att dricka ordentligt och lite träning med PEEP-pipen så att lungorna får något att kämpa emot borde räcka. Speciellt som labb-värdena ser så bra ut.

– Vad är truncus, frågar Marianne plötsligt.

– Va?

– När du berättade om hur du undersökt kvinnan du sa något om truncus, vad är det.

Anne skrattar igen, och visar med en gest över sin egen kropp att hon med det menade den del som börjar strax nedanför halsen och slutar strax nedanför magen, det vill säga bålen.

Marianne lyser upp, och så berättar hon att det är det här hon gillar mest, samarbetet med Anne. Att hon hela tiden får lära sig någonting nytt.

– Det, tillsammans med de personliga mötena med människorna, har gett mig en helhetsbild av patienterna som jag tidigare har saknat, säger hon.

Anne, håller med, fast på andra hållet. Hon erkänner att hon faktiskt inte visste så mycket om vikten av kvalitetssäkrade instrument eller hur viktigt det är att provtagningen går rätt till från början, trots sin långa erfarenhet som sjuksköterska på akuten.

Anne tar upp sin mobil ur fickan och kontaktar den läkare som har bett dem att kontrollera kvinnan. Efter att Marianne skickat labbvärdena och stängt av datorn låser de dörren till laboratoriet, sätter sig i framsätet och kör tillbaka hem till sjukhuset i Køge igen.

Det slutade som det oftast gör, att patienten bedömdes kunna stanna kvar hemma. Men det händer att deras besök slutar med att ambulans tillkallas.

– I de lägena är det viktigt att man har tillräckligt med erfarenhet. Skulle något gå fel finns det ingen annan att fråga, säger Marianne samtidigt som Anne kliver ur för att öppna garageporten.

Tvåårigt projekt

Biomedicinska analytikern Susanne Andresen är driftansvarig för det mobila laboratoriet. Än kan hon inte säga om det lett till färre inläggningar. Projektet ska fortsätta ett år till. Först därefter ska det utvärderas.

Biomedicinska analytikern Susanne Andresen, driftansvarig för det mobila laboratoriet i Køge i Danmark, okt 2016.
Susanne Andresen är driftansvarig för det mobila laboratoriet. Foto: Anders Olsson

Men hon berättar att vissa dagar står bilen stilla, andra kan den rulla hem till fem olika patienter. De anlitas allt oftare av primärvårdsläkarna. Däremot hade hon önskat att deras egen akutmottagning och även andra avdelningar använde sig av deras tjänster oftare än vad de gör.

Oavsett vilket är Marianne och Anne glada för att bilen finns. Marianne tycker om att växla arbetsuppgifter mellan det vanliga labbet och det mobila och Anne gillar att få hjälpa till på akuten de stunder när bilen står stilla. Det hjälper henne att bibehålla kompetensen för att klara allvarliga och akuta sjukdomstillstånd.

Projektet presenterades på biomedicinska analytikernas världskongress i Kobe i Japan i augusti i år. Har inget förändrats sedan dess är husbilen Køge fortfarande det enda mobila laboratoriet i världen som åker hem till patienterna på det här avancerade sättet.