PLA, proximity ligation assay, är en molekylärmedicinsk metod som utvecklats vid Uppsala universitet och som länge använts för att studera hur olika molekyler interagerar med varandra.

– Mitt stora fokus har varit att metoden ska kunna användas kliniskt. Drömmen är att man med hjälp av den i framtiden enklare ska kunna upptäcka olika typer av cancer utan att behöva göra några större ingrepp. Ett blodprov skulle räcka.

Det säger Liza Löf, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.

I en ny avhandling har hon visat att man med hjälp av PLA kan kopiera och sedan förstora specifika biomarkörer för prostatacancer upp till 1 500 gånger. De blir då urskiljningsbara och kan sedan färgas in med fluorescerande färg, på samma sätt som man färgar in olika proteiner.

Enskild vesikel sedd genom ett elektronmikroskop.
Så här ser en uppförstorad vesikel ut i ett elektronmikroskop. Foto: Lotta Wik

I prostatacellerna finns små membrantäckta partiklar som kallas vesiklar (det är dessa Liza Löf har använt som biomarkörer). Vid prostatacancer läcker de ut i blodet.

Problemet hittills är att vesiklarna är så extremt små att de inte gått att urskilja i blodet eller plasman med befintlig diagnostisk teknik. Liza Löf har vidareutvecklat PLA-tekniken på ett sätt som nu gör det möjligt.

PLA bild på vesikel.png
Så här ser vesiklar ut efter en PLA när de studeras via ett fluorescensmikroskop. Foto: Liza Löf.

Det innebär att man inte bara skulle kunna hitta en prostatacancer med hjälp av PLA utan även kunna följa behandlingen. I båda fallen läcker det ut vesiklar i blodet, men under behandlingen läcker det ut desto fler eftersom fler celler då slås sönder.

Samma princip gäller för många andra solida tumörer.