Som Vårdfokus berättat om tidigare har förskrivningen av morfinplåster till äldre ökat markant, enligt en undersökning i Dagens Nyheter i dag. Särskilt tydligt märks det bland kvinnor över 65 år. Där har förskrivningen av morfinplåster ökat med 100 procent på tio år.

Det är en oroande utveckling, kommenterar professor Yngve Gustafson i DN, eftersom preparaten ofta tolereras sämre av äldre, sköra patienter och i värsta fall kan fungera som rena dödshjälpen.

Skillnad på plåster och plåster

Smärtsjuksköterskan Mia Berg på Smärtcentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala tror att det finns en föreställning om att plåster är en relativt harmlös behandling med få biverkningar. Men det är viktigt att skilja på plåster och plåster. Till exempel säger hon att Fentanyl är omkring 50 gånger starkare än heroin och bör reserveras till palliativa patienter. Däremot kan ett svagare opioidplåster som innehåller buprenorfin, eller lokalbedövningsplåster, fungera bra för annan typ av smärta hos äldre personer.

Alla kan fråga

Men oavsett vilken behandling som ska sättas in bör den alltid föregås av en noggrann smärtanalys. Den kan alla sjuksköterskor göra, menar Mia Berg.

– Det handlar bara om att bredda frågorna. När, var och hur uppstår smärtan? Är den kontinuerlig eller kommer den som kortare smärtgenombrott? Med svaren på de frågorna kan vi komma ganska långt. Om patienter till exempel har kotkompressioner har de ofta ont framför allt vid mobilisering. Då passar kanske en korttidsverkande opioid i tablettform bättre, säger hon.

Det är också viktigt att skatta smärtan med validerade smärtskalor, som visuell analog skala, VAS, numerisk skala, NRS, eller verbalt beskrivande skala, VRS.  För patienter med demenssjukdom eller andra som inte kan uttrycka sig verbalt finns det särskilda skattningsskalor som bygger på bedömning av till exempel röst- och ansiktsuttryck, kroppsspråk, beteende samt fysiologiska och kroppsfynd. Här är även anhöriga en bra resurs för att berätta om patientens symtom och normaltillstånd.

Pröva tabletter först

Nästa steg är att ta reda på om smärtan är opioidkänslig eller inte, det vill säga om morfin har någon effekt på smärtan överhuvudtaget. Det kan ibland vara svårt och experthjälp kan i vissa fall behövas.

– Det går alltid att pröva med en väldigt låg dos kortverkande opioider i tablettform till att börja med och observera hur patienten svarar på behandlingen. Det är väldigt viktig att utvärdera effekten.Sedan kan man långsamt öka dosen tills man hittat en dygnsdos som passar just denna patient. Med plåster är det mycket svårare att utvärdera då halveringstiden är så lång. Risken är stor att man ökar dosen innan man hunnit se den egentliga effekten av läkemedlet.

Många äldre kan ha väldigt god effekt av ett svagare opioidplåster, som innehåller buprenorfin. Samtidigt tycker Mia Berg att man kan vara frikostig med att pröva icke-farmkologiska behandlingar som dessutom är biverkningsfria för de äldre patienterna.

– Här kan mobilisering med sjukgymnast vara nog så effektivt, värme/kyla eller varför inte TENS-behandling, säger hon.