På bara ett par veckor har tre större studier publicerats kring effekterna av aktiv monitorering av patienter med prostatacancer. Med det menas att patienterna, i stället för att strålas eller opereras, regelbundet följs upp av en läkare eller en sjuksköterska som utbildats för just detta. Först om tecken på ökad sjukdomsaktivitet visar sig behandlas patienten kirurgiskt eller med hjälp av strålning.

De två första studierna som handlar om effekterna av monitorering har publicerats i den vetenskapliga tidskriften NEJM, New England Journal of Medicine.

Ingen skillnad i överlevnad

I den ena har man jämfört tioårsöverlevnaden vid strålning eller kirurgi alternativt monitorering. Bland de drygt 1 600 män som frivilligt hade låtit sig lottas till de tre olika grupperna kunde man inte se några signifikanta skillnader vad gäller överlevnaden, som generellt sett var mycket hög i samtliga tre grupper.

Den andra studien visar att bland de patienter som hade fått sin prostata borttagen kirurgiskt var biverkningarna i form av inkontinens och nedsatt förmåga att ha sex som störst, även om bieffekterna avtog något med tiden.

De negativa effekterna på sexförmågan bland de som hade strålats var som störst upp till sex månader efter behandlingen. Därefter förbättrades den något för att sedan inte förändras så mycket mer under de sex år som patienterna följdes. Andelen män som blev inkontinenta efter strålning var låg.

Bland de patienter som monitorerades minskade förmågan att ha sex och att hålla tätt gradvis med åren. När diagnosen ställdes var männen mellan 50 och 69 år.

Forskarna kunde inte se några signifikanta skillnader mellan grupperna vad gäller graden av ångest, depression eller livskvalitet.

Monitorering vanligt i Sverige

En studie som nyligen publicerades i Jama Oncology visar att nästan alla män med mildare former av prostata följs upp med aktiv monitorering i Sverige, vilket inte är fallet i många andra länder. I inget annat land finns så detaljerad data på risktyp och behandlingsstrategi som i Sverige.