– När jag fick veta att jag skulle få priset blev jag väldigt förvånad. Jag hade ingen aning om att jag ens var nominerad. Så jag blev verkligen superpaff, säger Lisa Gårdlund som arbetar halvtid som barnmorska i Ystad, och den andra halvan som sjuksköterska på ambulansstationen i Sjöbo.

I normala fall vanliga fall brukar det svenska prehospitala priset premiera en ny metod, organisation eller liknande. I Lisa Gårdlunds fall är det snarare hennes engagemang som prisas.

Hon har i många år engagerat sig för att få ambulanspersonal att förstå vikten av att uppmärksamma och själva agera när de misstänker att ett barn far illa i den miljö barnet växer upp eller för tillfället befinner sig i.

– Styrkan med att arbeta i ambulans är att du med kort varsel kommer till helt oregisserade miljöer. Vi dyker upp klockan fyra på morgonen och ingen har hunnit förbereda vårt besök med färska tulpaner på köksbordet, säger Lisa Gårdlund som anser att ambulanspersonal själva ska göra en orosanmälan till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa, och inte överlämna det ansvaret till personalen på akuten.

Utbildar chefer och medarbetare

Sedan ett antal år arrangerar hon årligen speciella utbildningsdagar för ambulanspersonalen och dess chefer inom Region Skåne på detta tema.

Alla nyanställda inom Samariten Ambulans i Skåne får dessutom en halvdags föreläsning om graviditet och förlossning och en halvdag om barn som far illa och den anmälningsplikt som personalen har.

Tack vare Lisa Gårdlunds engagemang finns det numera två kontaktpersoner på varje ambulansstation i Region Skåne som är speciellt kunniga inom det här området. Varje år anordnas två nätverksträffar där samtliga kontaktpersoner ges möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra och få ta del av ny kunskap.

Mötte motstånd i början

Cheferna har uppmanats att ha barn som riskerar att fara illa som en stående punkt på arbetsplatsträffarna och att även bjuda in socialtjänsten på orten. På några stationer har man börjat använda sig av förfrankerade kuvert där adressen till socialtjänsten redan finns påskriven.

– I början mötte jag ett motstånd mot att anmäla. Arbetar man på en mindre ort där man själv bor kan det finnas psykologiska hinder mot att anmäla någon som man på något sätt har en relation till. Men en orosanmälan görs inte för att straffa någon utan för att hjälpa ett barn som man misstänker inte har det så bra i livet, säger Lisa Gårdlund.