Det visar en avhandling av universitetsadjunkten Gabriella Isma vid institutionen för vårdvetenskap på Malmö högskola.

Hon har intervjuat 18 distrikts- och barnsjuksköterskor inom barnhälsovården i södra Skåne och konstaterar att det förebyggande arbetet mot övervikt och fetma hos barn varierar kraftigt eftersom sjuksköterskorna saknar riktlinjer.

För lite kunskap

– De är väl medvetna om problemet med övervikt och fetma bland barn. Men de anser att de saknar kunskap om hur de ska hantera det och efterlyser mer utbildning, säger Gabriella Isma i ett pressmeddelande från högskolan.

Kunskapsbristen gäller allt från hur man mäter bmi på barn till hur man tar upp viktproblem med föräldrarna.

– Vikten är ett känsligt ämne och många sjuksköterskor uppger att de är rädda för att föräldrarna ska ta illa upp om de påtalar att barnet väger för mycket, säger Gabriella Isma.

Sjuksköterskorna anser också att de saknar stöd och resurser eftersom området inte prioriteras.

– Några sjuksköterskor försöker arbeta förebyggande. De berättar att de remitterat barn till dietist eller överviktsenheten, men att de fått tillbaka remissen med motiveringen att man inte har möjlighet att ta emot barnet. Det är naturligtvis mycket olyckligt, säger Gabriella Isma.

Föräldrarnas roll

Hon har även undersökt faktorer hos föräldrarna som har samband med barns övervikt och fetma. Studien visar att barn vars föräldrar är födda utomlands löper fyra gånger så hög risk för överviktigt eller fetma. Även pappans ekonomiska situation påverkar. Har pappan ansträngd ekonomi ökar risken.

– Föräldrafaktorerna kan hjälpa barnhälsovården att identifiera riskgrupper och erbjuda anpassade åtgärder, säger Gabriella Isma.