Vi befinner oss på Örebro universitetssjukhus där Diagnostikforum för biomedicinska analytikernas  hålls för fjärde året i rad. Cirka 300 biomedicinska analytiker från hela landet har tagit sig hit för att utbyta kunskaper och erfarenheter och knyta kontakter.

Föreläsningar inom klinisk kemi, molekylär diagnostik, transfusionsmedicin, mikrobiologi, fysiologi och studentforumet avlöser varandra. 

Stort intresse för patientnära analyser

Ett av de mer välbesökta föreläsningsblocken handlar om patientnära analyser. Representanter från såväl Sverige som Norge och Danmark berättar hur de på olika sätt arbetar för att få de patientnära analyserna att fungera optimalt.

Jannecke Peersen arbetar sen ett par år tillbaka på ett kommunalt hälsocentrum i Sandnes i sydvästra Norge. Innan hon kom dit var det egentligen ingen som visste vad hon skulle ha för uppgifter. Det fanns ett labb på hälsocentrumet och från början hade man tänkt sig att det kunna skötas av någon laboratorievan sjuksköterska. Men så var det någon som visste att det finns något som heter biomedicinsk analytiker, och att det kanske var en sådan man skulle ha.

Placerade i en källare

Från att ha arbetat på ett stort kliniskt kemiskt laboratorium i Stavanger med mängder av utrustning placerades hon i ett källarutrymme utan fönster. Där fanns varken kylskåp eller annan utrustning som är nödvändig för att bedriva labbarbete.

Och någon arbetsbeskrivning fanns definitivt inte.

– Fortfarande är min roll i kommunen så unik att jag i HR-systemet betecknas som sjuksköterska, eftersom mitt yrke inte finns med i systemet, säger hon när Vårdfokus träffar henne efter föreläsningen.

Bland det första som slog henne var att sjuksköterskor som tar prover på de kommunala särskilda boendena, och även i patienternas hem, har tämligen skrala kunskaper om hur viktigt det är att det blir rätt i den preanalytiska fasen.

Hon upptäckte att det förekom massor av felmärkta rör, proverna togs i fel ordning och ofta användes fel rör med fel tillsatser, vilket ledde till att en stor del av proverna fick tas om.

70 procent av felen sker pranalytiskt

– Cirka 70 procent av alla felaktiga prover berodde på att det felades i den preanalytiska fasen, säger Jannecke Peersen som ägnat större delen av sin tid åt att undervisa de cirka 150 sjuksköterskor som arbetar på sjukhemmen.

Framför allt lär hon ut venprovtagning och vilken vikt som måste läggas på att allt blir rätt i den preanalytiska fasen. Men också hur analysapparaterna ska skötas.

– Behovet var betydligt större än vad jag hade kunnat föreställa mig, säger Jannecke Peersen.

Hon berättar att tidigare gjorde var och en lite som de själva tyckte var bra och kunskaperna hade de ärvt från andra kolleger. De hade aldrig tidigare blivit upplärda av någon biomedicinsk analytiker, utan tog efter hur de andra sjuksköterskorna gjorde, vilket ofta var fel. Ibland togs proverna inte ens av en sjuksköterska utan av läkarsekreteraren på avdelningen.

Att som biomedicinsk analytiker komma in i verksamheterna och berätta att stora delar av personalen faktiskt gör fel kan lätt leda till att personalen går i försvarsställning. Men Jannecke Peersen säger sig bara ha positiva erfarenheter.

Positivt gensvar

– Jag har fått väldigt positivt gensvar från sjuksköterskorna. Och ju mer känt det blivit att jag finns desto fler är det som ringer till mig för att de vill att jag ska komma till deras enheter och undervisa.

Själv upplever hon sitt nya jobb som väldigt givande. Från att ha stått instängd på ett laboratorium är hon nu nästan dagligen ute på sjukhemmen och träffar patienter och personal.

– Jag har jobbat som biomedicinsk analytiker i 30 år. Men det är egentligen först nu som jag känner att jag är riktigt stolt över mitt yrke. Just mötet med patienterna har gjort att jag fått upp ögonen för hur viktigt mitt jobb verkligen är. Och sedan uppskattar jag all den respons som jag får från sjuksköterskorna. Jag är så imponerad över deras tålmodighet med patienterna och den respekt som de visar dem.