Det är kunskap som i högre grad borde tas upp i utbildningen, anser Lise-Lott Lundvall, röntgensjuksköterska och doktorand vid Linköpings universitet, som skrivit en licentiat-avhandling som är på väg att växa till en avhandling.

Hon skulle ha hållit en föreläsning i ämnet under Röntgenveckan men fick förhinder.

När Lise-Lott Lundvall började leta litteratur för sin avhandling slogs hon av hur lite som fanns skrivet om röntgensjuksköterskans praktiska yrkesroll. Därför gjorde hon en generell beskrivning av det centrala i arbetsprocessen som sin första studie, berättar hon.

– Beskrivningen kan användas i klinisk undervisning men också för att utvärdera sig själv. Vad blev inte bra när jag gjorde undersökningen? Berodde det på tekniken, på att patienten hade svårt att ligga still, på att jag inte planerade bildtagningen? Det kan vara viktig praktiskt information att förmedla till bildgranskaren eller för att förändra sitt arbetssätt nästa gång.

Planering viktigare

Hennes andra studie handlar om hur den praktiska yrkesutövningen förändras när konventionella röntgentekniker ersätts av datortomografiutbildningar. Då blir planeringsstadiet mer centralt.

– Själva bildtagningsmomentet har förenklats, när man har tryckt på knappen har man tryckt på knappen, då är bilderna klara och kan oftast inte tas om. Det som tar tid är planeringen – ligger patienten bra, är kontrasten rätt programmerad, tål patienten så mycket kontrast, behöver några parametrar ändras i maskinen?

Kommunikationen med patienten har blivit mer avgörande, liksom röntgensjuksköterskans förmåga att se sambandet mellan patienten och det som står i remissen, påpekar Lise-Lott Lundvall. Det som uttrycks i remissen är en summarisk medicinsk information, avsedd för röntgenläkaren.

– För att kunna planera rätt vid en datortomografi, till exempel, behöver vi röntgensjuksköterskor känna till omvårdnadsaspekter som om patienten hör eller ser dåligt, har någon annan funktionsnedsättning, om den har ont, förstår svenska och vilka njurvärden patienten har. Det finns väldigt lite information i remissen för att underlätta vårt arbete.

Läsa kritiskt

I takt med att de olika professionerna allt mer sällan jobbar i samma rum, ansikte mot ansikte, sker mer av kommunikationen på distans via dator och skrivna instruktioner

– Vi röntgensjuksköterskor måste vara mer uppmärksamma på ifall det som läkaren skriver stämmer överens med remissen, till exempel. I jobbet tränas vi att läsa remisser kritiskt, att upptäcka informationsluckor och fråga patienterna rätt saker för att undersökningar ska bli bra men det är ett typiskt exempel på tyst yrkeskunskap. Det behöver diskuteras mycket mer med studenterna under utbildningen, säger Lise-Lott Lundvall.

Vid exempelvis en skelettröntgen av ett knä behöver röntgensjuksköterskan ta reda på om patienten slagit sig eller om skadan uppstått spontant, om det finns en låsning i leden, om patienten har ont. Det bestämmer hur bilderna tas och vidareförmedlas till bildgranskaren.

– De allt mer avancerade apparaterna och tekniken får en större roll och vi måste anpassa oss till nya situationer för att uppnå hög diagnostisk kvalitet, trygghet och patientsäkerhet.