Debatt

Trött på robotiseringen av labben

Trött på robotiseringen av labben
Enligt Andrea Kontros hade biomedicinska analytikerna tidigare en intressant och självständig yrkesroll. Men i dag fungerar de mer som laboratorierobotar som utför löpandebandsysslor. Arkivbild: Mostphotos

"Välbegåvade, högutbildade människor behandlas som om de vore mindre vetande." Det skriver biomedicinska analytikern Andrea Kontros i en debattartikel om hur laboratorierna i allt högre grad har robotiserats.

I debattartikeln, publicerad i dagens Sydsvenskan/HD, ifrågasätter hon dagens arbetsliv generellt. Hon anser att begreppen effektivisering och rationalisering styrt utvecklingen på arbetsplatserna under årtionden och att människor som arbetar tvingas in i ett robotlikt tillstånd där de får allt mindre att säga till om.

Som exempel tar hon de arbetsplatser hon själv känner bäst till som biomedicinsk analytiker, nämligen sjukhuslaboratorierna. Enligt Andrea Kontros hade biomedicinska analytikerna tidigare en intressant och självständig yrkesroll. Men i dag fungerar de mer som laboratorierobotar som utför löpandebandsysslor.

”Blivit en bisyssla”

”Det skapas blanketter, checklistor och mallar i all oändlighet, som måste fyllas i. Tryck, klicka, bocka för, signera, kryssa, fyll i, är nästan det enda man gör. Det känns som om det viktiga laboratoriearbetet har blivit en bisyssla.”, skriver Andrea Kontros som upplever att mångårig yrkeskunskap inte längre uppskattas eller ens är eftersträvansvärt.

I debattartikeln berättar hon att flera av hennes tidigare kollegor tar antidepressiva läkemedel regelbundet för att orka med att vara på jobbet, och att det finns en hopplöshetskänsla liknande apati hos många biomedicinska analytiker i dag.

”Hålögda och stressade”

Hon beskriver hur hon och hennes kolleger förvandlats till hålögda, stressade, tysta människor som skyndar runt och utför påtvingade rutinsysslor timme efter timme, dag efter dag och år efter år. Det har lett till att den goda stämningen försvunnit och skratten tystnat.

”Vi måste leda förändringen mot ett samhälle där alla människor har möjlighet att må bra, inte minst på sina arbetsplatser. Det kräver medbestämmande, större frihet att inom sitt yrke få ta relevanta beslut och ett samarbete med andra yrkesgrupper istället för en påtvingad styrning från högre led, skriver hon.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida