Det var det budskap som Vårdförbundet förde fram under den internationella IFBLS-kongressen för biomedicinska analytiker i Kobe i Japan, som avslutades i söndags.

– Förra gången IFBLS höll sin kongress i Taiwan, talade jag om samma sak, men det var som att prata rakt ut i luften. Den här gången var intresset för biomedicinska analytikernas roll inom den personcentrerade vården desto större, säger Vårdförbundets förbundsombudsman Anne Berndt som själv är biomedicinsk analytiker.

Som representant för Vårdförbundet deltog hon på kongressen tillsammans med biomedicinska analytikern och förbundsstyrelseledamoten Michelle Dobos Sandell. Bland annat hade de med sig en poster som visar hur mycket bättre vården kan bli om biomedicinska analytiker får ett större inflytande i vården och blir mer delaktiga i den personcentrerade vården.

"Ingen kommer att knacka på dörren"

Men, som Anne Berndt uttrycker det, det är ingen som kommer att knacka på dörren till laboratoriet och be biomedicinska analytikerna att berätta om sina särskilda kunskaper och erfarenheter. Det är biomedicinska analytikerna själva som måste öppna dörrarna och inta en mer aktiv roll för att få de andra professionerna att förstå vad vården skulle tjäna på att ha dem med i teamen.

– Flera personer från andra länder som jag pratat med här på kongressen instämmer i den bild vi själva har, att biomedicinska analytiker ofta inte aktivt visar vilka kunskaper de faktiskt har utan i stället finner sig i rollen att utföra vad andra säger till dem att göra. Vården skulle tjäna på att vi tar ett steg framåt och talar om vilka undersökningar som vi tror skulle tjäna patienten bäst, säger Michelle Dobos Sandell.

Anne Berndt berättar om en fallbeskrivning som togs upp på en av föreläsningarna under kongressen:

En gravid kvinna som håller på att föda börjar plötsligt blöda kraftigt. Prover skickas till labbet för analys. Den biomedicinska analytiker som utför analysen förstår av resultatet att kvinnans liv är i fara. Biomedicinska analytikern kontaktar läkaren som beställt analysen och frågar om hen ska förbereda för en blodtransfusion.

Men läkaren litar inte på provsvaret utan ordinerar en ny provtagning. Biomedicinska analytikern är dock säker på sin sak och kontaktar därför blodbanken för att förbereda för en blodtransfusion, trots att läkaren sagt att det inte behövdes. När de nya proverna analyseras visar det sig att läget för kvinnan har förvärrats. Först då tar läkaren beslutet om transfusion.

Blev avgörande för kvinnans liv

– Eftersom biomedicinska analytikern självständigt hade sett till att förbereda blodet kunde transfusionen utföras omedelbart, vilket var helt avgörande för kvinnans överlevnad, säger Anne Berndt.

Michelle Dobos Sandell berättar om flera fall där patienten, och vården, hade tjänat på om biomedicinska analytiker hade fått vara med i beslutsprocesserna kring vilka undersökningar som ska göras på patienter.

Som exempel berättar hon om en man som skickas till klinisk fysiologiska avdelningen för att få ett arbets-ekg utfört. Problemet är bara att hans ben är amputerade, vilket omöjliggör undersökningen, eftersom det krävs att patienten ska kunna trampa runt på en träningscykel. 

– Hade biomedicinska analytikern varit med i vårdteamet eller fått mer information om patienten i förväg hade ett arm-arbets-ekg kunnat beställas och förberedas. I stället fick patienten vänta i flera timmar innan undersökningen till slut kunde genomföras.

Slöseri med resurser

Genom att biomedicinska analytikernas kunskaper och erfarenheter inte tas tillvara i vårdteamen blir resultatet enligt Anne Berndt och Michelle Dobos Sandell inte bara att det slösas med resurser utan också att behandlingar blir fel eller fördröjda vilket leder till onödigt lidande för patienter. Det leder också till att såväl patienter som anhöriga blir besvikna på vården.