Vårdförbundet stöttar blivande ledare i Afrika
I tre år har Vårdförbundet drivit ett ledarskapsprojekt i sex afrikanska länder. När det är dags att summera kan Anne Karin Höglund konstatera att sjuksköterskorna står bättre rustade för kommande fackliga uppdrag.
Om ett par dagar åker Anne Karin Höglund, Vårdförbundets ordförande i Västra Götaland, till Etiopen. Det är dags att avsluta det treåriga LiN-projektet vars syfte är att stärka sjuksköterskors ledarskap.
– Vårt mål har varit att utveckla dem i förhandlingsteknik, argumentationsteknik och organisationsfrågor. Skillnaden jämfört med när vi startade är stor. Då var många för blyga för att framträda, nu håller de redovisningar för hela gruppen och pekar med hela handen, säger hon.
LiN betyder Leadership in Negotiations och är ett utbildningsprogram utvecklat av Vårdförbundet och ICN, sjuksköterskornas internationella organisation. Tidigare har man varit i Ryssland och Palestina, men sedan tre år är det blivande ledare i Etiopien, Uganda, Zambia, Malawi, Swaziland och Lesotho som har utbildats för att kunna ta fackliga förtroendeuppdrag i framtiden.
Olika förutsättningar
– Det har varit svårt att verka i hela sex olika länder eftersom deras förutsättningar skiljer sig så mycket åt. En del har fackliga organisationer, som till och med har tecknat kollektivavtal. I andra – som Etiopien och Uganda – är facklig aktivitet förbjudet.
Sjuksköterskorna lär sig inte bara av föreläsarna från Vårdförbundet och ICN, utan kanske framför allt av varandra. Fyra deltagare från varje land har kunnat utbyta erfarenheter av hur det är inte få organisera sig alls, av att gå från association till fackförbund och bli arbetsgivarens motpart, eller av att ha vara ett starkt fackförbund som har skrivit sitt första kollektivavtal.
Stolta och professionella
Anne Karin Höglund slås av två saker: oavsett land är de afrikanska sjuksköterskorna oerhört stolta över sin profession. Men också: om det finns någon manlig sjuksköterska i gruppen är det nästan alltid han som för allas talan.
– De kan arbeta under hur besvärliga omständigheter som helst – de bär ändå en stolthet över att vara sjuksköterska och barnmorska. Det är rakryggade kvinnor som står för sitt kunskapsområde, men när det kommer till synen på kvinnor och män är det som att förflytta sig långt tillbaka i tiden, säger hon.
Från början var syftet med projektet att stötta kvinnorna, men ambitionen ändrades till att åtminstone hälften av deltagarna skulle vara kvinnor. Det har suttit hårt åt – manliga sjuksköterskor med makt har bevakat sina positioner. Nu, när programmet snart är avslutat, har kvinnorna blivit fler.
– Att de tar plats i fackliga styrelser har varit ett viktigt mål för oss.
Har fått nya insikter
Anne Karin Höglund tror att LiN- projektet har gjort skillnad. Själv har hon fått insikter om hur mycket vi tar för självklart; som att få komma tillbaka efter föräldraledighet, att kräva återhämtning mellan arbetspassen och att inte ha ensamt ansvar för 50 patienter – med bara en städare som hjälp när de behöver lyftas.
– En annan sak är kommunikationen. När vi mejlar är vi vana vid snabba svar. Om jag skickar ett mejl till något av de afrikanska länderna och skriver ”urgent” kan det ta tre veckor innan jag får svar. Man förstår varför när man får veta att många kan behöva gå en halvtimme för att komma till en internetuppkoppling och att den uppkopplingen rätt vad det är ligger nere en vecka.