Nu synas förlossningsvården utifrån och in. I våras visade Socialstyrelsen på stora brister i vårdkedjan för kvinnor under graviditet, förlossning och eftervård. Även hos Sveriges kommuner och landsting, SKL, pågår en omfattande kartläggning av hela vårdkedjan och i dag kommer ytterligare en rapport om förhållandena inom förlossningsvården.

Miljonbelopp varje år

Denna gång är det paraplyorganisationen för landets kvinnorörelse, Sveriges kvinnolobby, som undersökt vart de extra pengarna till förlossningsvården gått.

Fokus för rapporten Med rätt att föda har varit att granska de extra miljoner som regeringen delat ut i samband med den särskilda överenskommelsen med SKL från 2015. Satsningen sträcker sig fram 2019 och omfattar 400 miljoner kronor årligen. I år sköt regeringen till en halv miljard som fördelas på 2017 och 2018. Från nästa år läggs också ytterligare en miljard per år fram till 2022.

Läs också: Regeringen satsar en miljard på förlossningsvården

Pengarna fördelas på landets regioner och landsting efter befolkningsmängd och ska enligt budgetpropositionen 2018 framför allt användas till att stärka bemanning och kompetensförsörjning.

Går inte att jämföra

Det har dock inte varit helt enkelt för Sveriges kvinnolobby att få fram tydliga resultat av satsningarna. Det saknas detaljerad information om vilka satsningar landsting och regioner valt att göra och statistiken brister - vilket gjort det svårt att jämföra effekten av olika insatser.

Till exempel går det inte att jämföra hur många barnmorskor som arbetar inom förlossningsvården före och efter satsningarna då flera av sjukhusen inte anger vilken avdelning barnmorskorna arbetar på.

Clara-Berglund.jpg
Clara Berglund. Foto: Lena Hammar

Clara Berglund, generalsekreterare vid Sveriges kvinnolobby, är kritisk. 

– Hur kan man göra en jättesatsning som denna och sedan inte veta vart pengarna går. Inom vilken annan vård skulle det accepteras, frågar hon. 

Kunskap saknas

Clara Berglund menar att det det beror på att kvinnors vård är ett område som sällan prioriteras och att det finns stora kunskapsluckor. De rapporter som landsting och regioner lämnar till SKL om sina satsningar är kortfattade och innehåller inga ekonomiska redovisningar.

Enligt Eva Estling, ansvarig för överenskommelsen på SKL, handlar det om en avvägning. 

- Om verksamheterna ska göra väldigt utförliga beskrivningar kan det få motsatt effekt. Vi vill ju att de ska lägga resurserna på att utveckla vården. Det är resultatet för patienten som räknas, säger Eva Estling. 

Både SKL och Kvinnolobbyns konstaterar att drygt hälften av de avsatta medlen gått till att bekosta olika personallösningar. Det finns stora regionala skillnader där enstaka landsting satsar 90 procent av pengarna på bemanning, andra runt 10 procent. Det går dock inte att se om det är de landsting med störst personalbrist som satsar mest.

Kvinnolobbyn menar att merparten av pengarna bör gå till fler barnmorskor och att medlen borde öronmärkas för det.

 Olika syn

Eva Estling håller med om att bemanningen är viktig men säger samtidigt att det inte är säkert att kvalitén på vården blir bättre för det. 

eva estling mindre 1.JPG
Eva Estling

- Man kan inte ensidigt fokusera på bemanning i termer av antalet barnmorskor – kompetensen hos de som arbetar inom förlossningsvården är en minst lika viktig fråga, liksom hur man organiserar sitt arbete. 

Det handlar om hitta lösningar som passar både föräldrar, personal och organisationen menar Eva Estling. Ett exempel skulle kunna vara att hitta digitala lösningar för att öka tillgängligheten för föräldrarna och samtidigt avlasta barnmorskorna.

Några exempel 

Sveriges kvinnolobby har i rapporten valt att granska tre landsting närmare för att se hur pengarna används där. Det är Norrbotten, Värmland och Stockholms läns landsting. Några exempel:

  • I Stockholm har 20 miljoner av budgetsatsningen gått till introduktion och mentorskap för nyutexaminerade barnmorskor. 
  • Samtliga landsting har använt pengar till att öka personalens kompetens om bristningar genom utbildning och kontinuerlig träning. 
  • Det pågår även riktade insatser till riskgrupper. En sådan grupp är kvinnor födda i Afrika söder om Sahara som oftare drabbas av bristningar, är överviktiga och vars barn oftare är dödfödda eller dör under det första levnadsåret. Värmland och Stockholm har så kallade kulturdoulor som ska öka tryggheten för kvinnorna. Även Norrbotten ser att det skulle behövas, men har inte kommit igång ännu. 
  • I Stockholm finns också ett projekt med att förbättra kunskapen och behandlingen för könsstympade kvinnor. 

En vård i kris

På flera områden bekräftar kvinnolobbyns rapport bilden av en förlossningsvård i kris. Färre barnmorskor tar hand om fler förlossningar, det finns färre förlossningsplatser och komplikationer och psykisk ohälsa drabbar många kvinnorna. Sverige har den kortaste vårdtiden på bb i EU. Den genomsnittliga mamman stannar 1,8 dygn efter en vaginal förlossning.

Läs också: Årets sommarplåga- krisen i förlossningsvården

SKLs kartläggning av förlossningsvården blir klar i början på det nya året och kommer att innehålla flera exempel på framgångsrika arbetssätt som används i vården i dag och som gör vården mer jämlik. Eva Estling hoppas att de kommer att kunna användas på flera platser i landet fram över.

Men även om kartläggningarna nu duggar tätt saknas fortfarande en utredning menar Clara Berglund.

– Det behövs en statlig översyn av mödra- och förlossningvården. Det är 70 år sedan sist, det är dags nu. Annars finns det en risk att det uppfattas som regeringen köper sig fri genom miljardsatsningar som inte följs upp.