Efter dryga 20 år som sjuksköterska bestämde sig Ulrika Lövgren för att byta spår. Det var inte det att hon inte trivdes, för det gjorde hon. Arbetet med hepatit C-patienter på infektionsmottagningen vid Huddinge sjukhus var roligt och givande, men arbetsmiljön och stressen frestade på.

– Det var svårt att hinna med och ständig övertid. Jag kände att jag började bli bitter och tyckte att chefen gjorde allt fel. Då förstod jag att det var dags att göra något annat.

Föredrar gymnasiet

Hon började läsa pedagogik på universitetet med siktet inställt på att bli vårdlärare. Att handleda och undervisa hade hon erfarenhet av från studentavdelningen på infektionskliniken.

– Jag kan mitt jobb och har en tydlig bild av hur jag vill att sjuksköterskor och undersköterskor ska arbeta. Däremot lockade inte forskning och sjuksköterskeutbildningen mig, men att undervisa på gymnasiet kändes jätteroligt. Eleverna är nyfikna och det händer lite mer, säger hon.

Efter ett och halvt år blev hon klar med studierna. Jobb finns det gott om eftersom det är stora pensionsavgångar bland vårdlärare. Sedan två år har Ulrika Lövgren fast tjänst på vård-omsorgsprogrammet vid Torsbergsgymnasiet i Bollnäs. Det är makens hemtrakter och familjen flyttade dit när han startade företag där. I jobbet är hon mån om att ge en bild av vården som stämmer överens med verkligheten.

– Det gäller att inte bara lyfta fram de negativa bilderna, utan peka på allt som är roligt. Men samtidigt är jag väldig angelägen om att de ska kunna ifrågasätta sina arbetsvillkor när de kommer ut i vården sedan.

Saknar vården

När Ulrika lämnade infektionsmottagningen hade hon arbetat 20 år på samma klinik. Hon kan fortfarande sakna avdelningsarbetet och att ta hand om en svårt sjuk patient tillsammans med kollegerna i teamet. Den känslan när det går bra för patienten är svår att finna någon annanstans.

Hon jobbar ibland extra som sjuksköterska på Bollnäs lasarett, bland annat var hon på en strokeavdelning två veckor i somras. Men när hon får frågan om hon kan tänka sig att gå tillbaka till vården helt och hållet är svaret nej. Inte som vården ser ut i dag med fulla korridorer och den tuffa arbetsmiljö som råder.

Den största skillnaden mellan de olika jobben är arbetsmiljön, att hon i dag känner sig ledig när hon är det. Hon arbetar 45-timmarsveckor i terminen, men har sitt sommarlov, sin julledighet och sina helger. Framför allt behöver hon aldrig oroa sig för att bli inringd till jobbet när hon är ledig. Lönen är bättre, även om det inte så stor skillnad.

– Men i framtiden skulle jag gärna ha en kombinationstjänst där jag kan undervisa och följa med mina elever när de går ut på praktik. I dag finns det en avdelning på Bollnäs sjukhus som arbetar med peer-learning, student till student-lärande, och där skulle det vara roligt att vara, säger hon.