Magnetkameraundersökningar, MR, är en grundbult inom den kliniska diagnostiken. Förutom att vara relativt snabb så ger MR inte ifrån sig någon strålning. Men tekniken är även behäftad med en del nackdelar, som oväsen och vibrationer.

Ämnet tas upp som delstudie i en doktorsavhandling i ämnet tillämpad signalbehandling som nyligen lades fram vid BTH. Doktoranden Imran Khan berättar att de höga vibrationsnivåerna bland annat kan leda till materialutmattning i MR-kameran och att såväl bildkvalitet och noggrannhet i diagnosen kan försämras.

Mätningarna, som har utförts på en MR-kamera vid Blekingesjukhuset i Karlskrona, visar att det akustiska bullret i vissa fall kan uppgå till 138 dB. Det stör inte bara den kliniska personalen och patienten utan kan också sprida sig vidare till andra verksamheter inom byggnaden, vilket kan påverka noggrannheten hos sådant som kirurgiska mikroskop.

Liten ändring med stor effekt

I dagsläget står magnetkameran på särskilda isoleringsdynor för att minska vibrationerna, men Imran Khans forskning visar att dessa inte dämpar vibrationerna tillräckligt. En förändring av dynornas utformning skulle kunna leda till minskat buller, och därmed ökad komfort för patienter och personal samt minskade störningar på andra medicinska instrument. Men exakt hur dynorna ska se ut för att nå lägsta möjliga bullernivå kräver mer forskning.

– Studien är inte klar men initiala fynd tyder på att isoleringsdynorna under MR-kamerans fötter kanske inte är tillräckligt mjuka. Och detta kan vara en av de främsta orsakerna till att vibrationerna sprider sig till andra våningar, säger Imran Khan.