Personer som drabbats av en stroke eller ett övergående strokeliknande tillstånd, så kallad transitorisk ischemisk attack, TIA, har stor risk att drabbas av ytterligare en stroke. Risken att återinsjukna inom ett år har visserligen minskat med 20 procent sedan sekelskiftet, men ny forskning visar att det finns möjligheter till ytterligare förbättring.

När sjuksköterskor tog kontakt med patienterna på telefon utifrån ett uppföljningsprogram av patienternas blodtryck, blodfetter, läkemedelsbehandling och livsstilsfaktorer, förbättrades värdena, visar en avhandling vid Umeå universitet.

Data från kvalitetsregister

Forskaren Anna-Lotta Irewall har studerat den tidiga risken att åter få en stroke mellan 1998 och 2010. Studien är baserad på hälsodata från nationella kvalitetsregister. Den omfattar närmare 200 000 personer som drabbats av en stroke  och visar att risken att återinsjukna minskade med 20 procent under perioden.

Anna-Lotta Irewall.jpg
Anna-Lotta Irewall, läkare och forskare vid Umeå universitet.

– Allt fler patienter som skrivs ut från sjukhus får förebyggande behandling, men den skulle kunna optimeras ytterligare genom systematisk uppföljning. Det skulle på sikt kunna leda till att risken att drabbas av stroke eller andra manifestationer av hjärtkärlsjukdom minskar ytterligare, säger Anna-Lotta Irewall.

I en studie av uppföljningen gjord på patienter i Jämtlands län har hon utvärderat ett telefonbaserat sjuksköterskelett uppföljningsprogram för förebyggande behandling efter stroke eller TIA. I studien deltog 871 patienter som sökt vård på Östersunds sjukhus för stroke eller TIA mellan 2010 och 2013.

Första samtalet efter en månad

Patienterna lottades slumpmässigt antingen till uppföljning enligt vanlig rutin i primärvården eller till uppföljning av sjuksköterska via telefon.

Första samtalet var en månad efter utskrivning och innebar med det sjuksköterskeledda programmet en genomgång per telefon av aktuell läkemedelsbehandling, nivåer av blodtryck och blodfetter samt råd om livsstil vad gäller rökning, motion och kostvanor. Vid behov gjordes läkemedelsjusteringar i samråd med läkare med en uppföljande kontroll efter fyra veckor.

Om det behövdes så upprepades kontakten. I genomsnitt kontaktades patienterna fyra gånger. Men för de som hade värden som behövde åtgärdas blev det betydligt fler samtal.

Tolv månader efter utskrivning hade deltagarna lägre blodtryck och blodfetter än kontrollgruppen de som följts upp med vanlig rutin.

I kontrollgruppen hade 95 procent av patienterna haft någon kontakt med sin vårdcentral.

Resultatet följdes också upp vad gäller utbildningsnivån. Tidigare studier visar att grupper med lägre socioekonomisk nivå, exempelvis låg utbildningsnivå eller låg inkomst, har en högre risk att drabbas av stroke och andra typer av hjärtkärlsjukdom.

Patienterna i ovanstående studie som följts upp av sjuksköterska hade likvärdiga blodtrycksresultat oavsett utbildningsnivå, medan vad gäller blodfetter hade patienter med låg utbildningsnivå något bättre resultat. Bland patienter som följdes upp med vanlig rutin tycktes däremot den lågutbildade gruppen nå sämre resultat än patienter med hög utbildning.