De som tränade blev inte bara blev fysiskt starkare - de rapporterade också bättre livskvalitet och minskade symtom av behandlingen jämfört med dem i kontrollgruppen som inte hade fått ett träningsprogram.

– Jag brinner för att sprida den här kunskapen och hoppas verkligen att resultaten från våra studier börjar tillämpas. Sjuksköterskor som möter personer med cancer kan nu informera om att det inte bara är okej att träna – utan att det är viktigt och gör att man mår bättre både fysiskt och psykiskt, säger Malin Backman.

Doktorerade i februari

Hon har arbetat som onkologsjuksköterska på Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm i många år. Men för fyra år sedan blev hon doktorand på heltid i den så kallade Optitrain-studien vid Karolinska institutet. I februari lade hon fram sin doktorsavhandling om hur fysisk aktivitet påverkar hälsa och livskvalitet hos personer med bröst- eller kolorektalcancer under adjuvant cytostatikabehandling, det vill säga behandling som ska minska risken för återfall i cancer.

I den största av de två studier som ingår i hennes avhandling följde hon 240 kvinnor med bröstcancer som fick cytostatikabehandling. De delades in i tre grupper: en grupp som tränade både styrka och kondition, en grupp som enbart tränade kondition och en kontrollgrupp som inte deltog i övervakad träning.

Träningspass på gym

Det var individuell träning som pågick i 16 veckor, två gånger i veckan, 45-60 minuter per gång. Träningspassen genomfördes på gym vid ett rehabiliteringscenter och övervakades av onkologisjuksköterska eller idrottsfysiolog.

– De fick träna på en ganska hög intensitetsnivå som löpband, crosstrainer och cykel och för dem som skulle träna styrka handlade det om vanlig, klassisk styrketräning anpassad till varje individ, berättar Malin Backman.

Deltagarnas fysiska kapacitet mättes både före och efter. Dessutom mättes hälsorelaterad livskvalitet, symtom och fatigue – en trötthet som är vanlig vid cancerbehandling.

– Vi kan se signifikanta skillnader mellan träningsgrupperna och kontrollgruppen inom flera områden.

Bäst kombinera styrka och kondition

Allra bäst effekt hade kombinationen av styrke- och konditionsträning. Det är något som inte har studerats särskilt mycket tidigare. Den forskning som publicerats är främst på konditionsträning.

– De här resultaten ger stöd för att kombinerad styrke- och konditionsträning är mest effektivt för att minimera symtom samt behålla livskvalitet och fysisk kapacitet när man behandlas med cytostatika. Dessutom såg vi att, precis som för friska människor, så kan man med fördel konditionsträna korta pass på hög intensitetsnivå. Det kan vara skönt att veta för dem som tycker det blir tråkigt att träna länge på en lägre intensitetsnivå, säger Malin Backman.

Kvinnorna som tränade gick också upp mindre i vikt under cytostatikabehandlingen, i snitt 0,6 kg, att jämföra med kontrollgruppen där viktökningen var 2,3 kg.

– Tidigare studier visar att det är vanligt med viktuppgång under en cancerbehandling. Om man kan undvika det genom att vara fysiskt aktiv minskar också risken för andra följdsjukdomar som till exempel diabetes och hjärt-kärlsjukdom, säger Malin Backman.

Påverkar humör och självkänsla

Den sociala kontakten med de andra deltagarna och med onkologsjuksköterskan på gymet upplevdes också som mycket positiv av kvinnorna. Humör, självkänsla och vardagliga funktioner påverkades positivt av träningen. Stress och oro minskade.

– Jag hoppas verkligen att träning ska bli en del av behandlingen för personer som fått diagnosen cancer. Det kommer allt mer forskning som visar att det har positiva hälsoeffekter och den kunskapen behöver komma patienterna till godo. Vår studie visar också att det är säkert att träna, vi hade inga negativa händelser relaterade till träningen bland deltagarna.

Malin Backman har tidigare gjort en enkätundersökning med sjuksköterskor inom onkologisk vård som visar att det både finns okunskap och en rädsla för att ta upp frågor om träning med patienter som har en cancerdiagnos. Sjuksköterskorna beskrev att de är rädda för att skuldbelägga och undrar om det verkligen ska vara nödvändigt att träna när patienterna mår så dåligt under behandlingen.

Vill få ut budskapet

– Ökad kunskap om de positiva hälsoeffekterna av att träna under behandlingen tror jag gör det lättare för sjuksköterskorna att våga ta upp frågan. Nu måste vi jobba med att få ut budskapet till vårdpersonal inom onkologisk vård.

Det är en viktig anledning till att Malin Backman skrivit sin avhandling på svenska – hon vill att vårdpersonal ska kunna ta till sig och använda resultaten. Själv ska hon nu fortsätta arbeta kliniskt på Radiumhemmet och håller som bäst på att söka en tjänst som universitetssjuksköterska. Det kommer hon som universitetsadjunkt att kombinera med undervisning av studenter på sjuksköterskeprogrammet.

– För mig är det väldigt värdefullt att få arbeta både kliniskt och med undervisning och det ska bli roligt att få komma tillbaka till kliniken efter fyra år i den akademiska världen.