När orden inte räcker till ligger metaforer nära till hands. Något så abstrakt och smärtsamt som döden beskrivs med uttryck som "en resa att göra", "att somna in" eller "att gå bort". Begripligt, men ändå helt obegripligt.

– "Somna in" låter inte så brutalt som "har dött", men är kanske inte bra i alla sammanhang. Små barn som hör uttrycket kan bli rädda för att somna eftersom de kanske inte vaknar igen. För det gjorde inte mormor, säger Anna Sandgren, forskare och verksamhetsledare för Palliativt centrum för samskapad vård vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Ska ta fram samtalsguide

Hon ingår i en tvärprofessionell forskargrupp där språkvetare och vårdvetare undersöker hur patienter, närstående och vårdpersonal använder metaforer inom palliativ cancervård. Ett mål med forskningen är att ta fram en samtalsguide för personalen.

– Ibland är det bättre att tala klarspråk, ibland ska man undvika det för alla vill inte veta i klartext vad som väntar. Då gäller det att vara lyhörd och kunna lyssna in vad som passar. Men eftersom metaforer kan vara rätt för en del vill vi inte förbjuda dem, säger Anna Sandgren.

Inom ramen för forskningsprojektet ingår forskare vid Lancaster University. I Storbritannien har man tagit fram ett policydokument där man uppmanar personal att undvika kampmetaforiken och i stället rikta in sig på metaforer kring resande.

Kampmetaforer vanliga

Både i Storbritannien och i Sverige är kampmetaforer vanliga inom den palliativa vården. Patienter, närstående och personal använder ord som för tankarna till sport eller krig: "Jag ska övervinna cancern", "fortsätta att kämpa", " ta striden", "inte ge upp". Exemplen är många.

– Våra studier visar att patienter och närstående ofta använder kampmetaforer. Vi gissar att de ger ett visst skydd, men inte bara. Kampmetaforer kan också leda till självanklagelser hos den som inte klarar av att kämpa. En känsla av att cancern vann för att man inte var tillräckligt stark.

Lyssna och känna in

Språkforskarna har bland annat granskat språket i patienters och närståendes bloggar på sociala medier. Över tre miljoner ord har analyserats. Vårdvetarna har intervjuat omkring 20 patienter och lika många närstående, samt närmare 100 vårdanställda. Nästa steg är att ta reda på mer om vad metaforerna fyller för funktion.

Anna Sandgren tror att metaforer, även kampmetaforer, kan passa somliga och just därför tror hon det är fel att förbjuda dem.

– Jag tror att det är bättre att personalen lyssnar och känner in vad som passar vid varje tillfälle och att de undviker att initiera olika metaforer för patienter och närstående. Målet med en samtalsguide är att ge dem ett redskap som ska göra det lättare.