Välkomnar att rättsväsendet prövar tvång i vården
Att rättsväsendet prövar var gränserna för tvång i vården går är på ett sätt bra. Det tycker Äldrecentrums utredare Lars Sonde med anledning av att en sjuksköterska har dömts för olaga frihetsberövande av en äldre dement kvinna på ett särskilt boende.
– Kanske kan det leda till att vi får ett prejudikat för hur vi ska göra vid den här typen av situationer, säger Lars Sonde som för ett par år sedan var projektledare för Svenskt demenscentrums utbildningspaket Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar (se länk intill denna artikel).
Dömd för frihetsberövande
Som Vårdfokus tidigare i dag berättat har Södertörns tingsrätt dömt en sjuksköterska för olaga frihetsberövande. Sjuksköterskan hade med hjälp av en fåtölj blockerat dörren in till en dement kvinnas rum så att hon inte kunde komma ut på minst en och en halv timme. Enligt sjuksköterskan hade kvinnan varit utåtagerande, sparkat, slagit och försökt att bitas. Hon hade även försökt att slå en blomkruka i huvudet på en annan patient.
– De här exemplen finns ju hela tiden. Vi har ingen lagstiftning som ger oss rätt att använda tvång i vården, förutom i nödsituationer. Det viktiga är att försöka undvika att sådana här situationer uppkommer. Men det gör de ändå ibland, eftersom vissa med demenssjukdom kan reagera på det här sättet. Då gäller det att försöka ta reda på hur personalen ska göra för att det inte ska ske igen, säger Lars Sonde.
Han vill inte ge några generella råd om hur personal ska agera eller tänka i en situation liknande den här, eftersom det kan skilja stort från gång till gång.
Var inte nödsituation
Sjuksköterskan själv hävdade i rätten att han hade handlat i nöd eller nödvärn, vilket domstolen inte höll med om. Under rättegången sade han att han bara hade suttit i fåtöljen som blockerade dörren en kort stund, cirka en kvart. Men i journalanteckningen som sjuksköterskan skrivit och signerat står det att patienten under flera timmar försökte ta sig ut från rummet med våld.
Brottsbalkens bestämmelser om nödvärn innebär att man kan slippa rättsligt ansvar om man med tvång försöker att avvärja fara för liv och hälsa. Handlingen måste dock stå i proportion till faran.
Att med våld eller tvång förhindra att någon kastar sig ut från ett fönster eller från en balkong eller att förhindra att någon allvarligt skadar en annan person är exempel på nödsituationer där nödrätten skulle kunna åberopas.
Andra exempel kan vara att den enskilde är på väg ut på en starkt trafikerad gata eller ger sig ut i tunna kläder och riskerar att frysa ihjäl. Situationen måste dock vara sådan att det finns en verkligt allvarlig och överhängande fara för liv och hälsa.
– Är inte personen under någon form av tvångslagstiftning så är i princip enda utvägen att begära hjälp av polisen för att ta hand om personer som är hotfulla eller besvärliga, skriver Anders Alexandersson, jurist på Socialstyrelsen, i ett mejl till Vårdfokus.
Frihetsberövande enligt lagen
- Enligt regeringsformen (grundlagen) är varje individ skyddad mot frihetsberövande om det inte finns särskilt lagstöd för detta. Med frihetsberövande avses enligt förarbetena till regeringsformen bland annat fall då någon är förhindrad att förflytta sig utanför ett rum.
- Socialstyrelsens beslutade 2010 att upphäva de föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder som tidigare hade gett vårdpersonal möjligheten att använda larm, lås, bälten och andra tvångsåtgärder på patienter som inte var tvångsomhändertagna.