Kartellbildning är inget ord som ordföranden i Region Gävleborgs personalutskott använder. Däremot säger Tommy Berger (S) att den som byter arbete inom regionen, till en annan enhet och med likvärdiga arbetsuppgifter, visst kan diskutera sin lön, men att det då inte är konstigt om arbetsgivaren är restriktiv.

Det tycker Vårdförbundets avdelningsordförande i Gävleborg, Anna Bergström, är helt fel. Hon kallar det kartellbildning och är arg över att regionen håller fast vid en lönepolicy som inte fungerar längre. I en intervju för Vårdfokus för ett par dagar sedan sa hon lönepolitiken leder till att personal lämnar sjukvården i regionen.

Tommy Berger, ägnar ni er åt kartellbildning och åt lönesättning som inte fungerar längre?

– Utgångspunkten är att vi vill undvika lönekonkurrens inom regionen för att verksamheter inte ska kunna rycka personal från varandra. Men jag vill understryka att det är en helt annan situation om bytet av arbetsplats innebär att en medarbetares kompetens utnyttjas på ett annat sätt. Lönen är ett instrument för att locka personal där vi har brist, därför har till exempel allmänläkare haft ett högt löneläge under flera år. Någon sådan brist på sjuksköterskor har vi inte haft tidigare. Det är ett nytt fenomen. Stora pensionsavgångar och svårighet att rekrytera ny personal gör att situationen påminner om den på läkarsidan.

Tommy Berger
Tommy Berger (S)

Hur ska ni göra för att rädda situationen?

– Den direkta lönesättningen görs av cheferna, medan vi politiker står för regelverket i form av en lönepolicy. Min uppfattning är att vår policy inte är så strikt och att den inte går att förena med individuell lönesättning. Nu måste vi titta på lönestrukturen och se var det finns brister. Men vi har faktiskt gjort extra satsningar på sjuksköterskor; en procent över avtalet de senaste fem åren. Det är tio miljoner kronor. Dessutom har vi tagit beslut om att sjuksköterskor som går specialistutbildning får full lön under hela utbildningen.

Då är du nöjd med hur lönepolicyn används?

– Det är förstås inte bra om medarbetare upplever att löneverktyget används trubbigt och det är inte bra när ord som kartellbildning används. Jag har inte uppfattat att lönepolicyn ska användas så, men vi har 200 lönesättande chefer och hur den ska tolkas är en diskussion som måste föras i vår chefsgrupp. Även om policyn säger att lönekonkurrens ska undvikas måste det diskuteras i varje enskilt fall om det handlar om likvärdigt arbete eller inte.

Vill inte svara

En av regionens lönesättande chefer är Ingela Högerås, verksamhetschef för kvinnosjukvården i Region Gävleborg. Till Hudiksvalls tidning säger hon att det är ett problem för henne att barnmorskor i primärvården som jobbar dagtid har samma grundlön som en barnmorska på förlossningen som arbetar treskift.

Vårdfokus mejlar henne och frågar vad hon anser om regionens lönepolicy, om hon tycker att det finns en sorts kartellbildning och vad som skulle underlätta rekryteringen av barnmorskor?

Men Ingela Högerås svarar inte utan hänvisar i stället till personalutskottets ordförande Tommy Berger.

"Mossig syn på lönesättning"

Johan Larson, vice ordförande i Vårdförbundet, förstår Anna Bergströms frustration. Att arbetsgivare inte vill betala en krona mer i lön än de måste är inget nytt, men nu råder en skriande brist på personal inom vården och att då tala om att undvika lönekonkurrens tycker han är fel sätt att ta sig an problemet.

– Om nu Sverige delas in i regioner, eller i storregioner, där stora delar av landet räknas som en och samma arbetsgivare går det inte att resonera i termer av "intern lönekonkurrens". Då kan ju välfärdens kvinnor aldrig förhandla upp sina löner. Det bådar inte gott om arbetsgivare har en sådan mossig syn på lönesättning.

Foto: Ulf Huett
Johan Larson

Johan Larson ser personalbristen inom sjukvården som en snöboll i rullning och om inte arbetsgivaren ser den bollen, trots att den redan är så stor, då anser han att Sverige står inför gigantiska problem.

– En fråga jag ställer mig är om politiker är beredda att göra vad som helst för att inte värdera kvinnors arbete rätt – trots att det handlar om livsviktiga yrken. Inget parti kommer ifrån sitt ansvar här och nu måste politikerna lyfta blicken från "inte en krona mer än vi måste". Den inställningen är inte bara mossig den är från dinosaurietiden. Och det vet vi alla hur det gick för dinosaurierna.