Det anser ambulanssjuksköterskan och forskaren Gabriella Norberg Boysen som i fredags disputerade på en avhandling där hon undersökt en ny vårdmodell inom den prehospitala vården.

Vård på rätt vårdnivå

Modellen – Vård på rätt vårdnivå – infördes i delar av Västra Götalandsregionen 2012 och innebär att ambulanssjuksköterskorna självständigt bedömer vilka av patienterna som kan köras eller hänvisas till en vårdcentral i stället för akuten.

Under studietiden kördes slumpmässigt hälften av patienterna till en akutmottagning och hälften till vårdcentral. Dessutom hade ambulanssjuksköterskorna ett beslutsstöd till hjälp om de kände att de behövde det.

I en av delstudierna visar Gabriella Norberg Boysen att hela 16 procent av alla ambulansuppdrag som genomförs i regionen utgörs av patienter som hade kunnat vårdas på en vårdcentral i stället för på akuten.

 

Se och hör Gabriella Norberg Boysen sammanfatta sina resultat.

Problemet är att det inte handlar om en homogen grupp av patienter. Symtomen varierar stort liksom graden av allvarliga sjukdomstecken. Det försvårar för ambulanssjuksköterskorna att snabbt göra en korrekt bedömning.

Speciellt som de ofta inte känner till vilka eventuella andra sjukdomar patienten har eller vilka mediciner de står på. Ibland kan patienten dessutom ha extra svårt att på egen hand uttrycka sina vårdbehov på grund av exempelvis afasi, demens eller stroke.

Inte alltid patientsäkert

I en annan av delstudierna framkommer också att de bedömningar som görs av ambulanssjuksköterskorna inte alltid är helt patientsäkra.

Mellan 11 och 19 procent av de patienter som kördes till en vårdcentral utsattes för det som Gabriella Norberg Boysen kallar en ogynnsam händelse: ytterligare en sjuktransport, inläggning på sjukhus eller ett potentiellt allvarligt sjukdomstillstånd i form av en hjärtinfarkt, en kotfraktur eller njursvikt.

Däremot var det inga patienter som dog till följd av att de i ett första skede hamnade på fel vårdnivå.

Kan inte skicka alla till akuten

Att för säkerhets skull skicka alla patienterna till akuten ser Gabriella Norberg Boysen dock inte som ett alternativ. Köerna är redan i dag väldigt långa på akutmottagningarna och på vårdavdelningarna saknas sängplatser. Dessutom, görs felbedömningar även på akutmottagningar.

– Bara genom att medvetandegöra ambulanssjuksköterskorna om att deras bedömningar inte alltid är patientsäkra blir de troligen försiktigare. Men sen behövs det också ett evidensbaserat beslutsstöd i ambulanssjukvården, vilket inte finns i dag, säger Gabriella Norberg Boysen som hoppas att hon i sin fortsatta forskning ska kunna bidra till framtagandet av ett sådant beslutsstöd.

Viktigt patienten känner tillit

Men beslutsstöd är inte allt. I sin avhandling visar hon hur viktigt det är att ambulanspersonalen för en dialog som utgår från patientens upplevelser. Exempelvis genom att ställa frågor av typen "Hur är det för dig?" eller "Hur påverkar detta dig i ditt liv?".

– Personalens bemötande är avgörande för hur stor tillit patienten känner. Ger sig personalen tid att lyssna på patientens hela problem ökar tilliten samtidigt som personalen får en helhetsbild av patients situation. Det gör bedömningen av patientens besvär säkrare, vilket i sig ökar patientsäkerheten.

En fot i verkligheten

Gabriella Norberg Boysen har under hela sin doktorandtid fortsatt att arbeta inom ambulansen. Efter disputationen väntar en lektorstjänst vid ambulansprogrammet på högskolan i Borås. Men hon har sett till att hon även fortsättningsvis ska kunna arbeta kliniskt som ambulanssjuksköterska.

– Om jag inte har en fot i verkligheten blir det svårt för mig att vara trovärdig i min forskning men även som lärare av framtida ambulanssjuksköterskor, säger hon.