Pierre Carli, som är chef över ambulanserna i Paris, föreläser för en proppfull hall på mässan i Malmö. Där sitter anestesi- och intensivvårdspersonal från framför allt de nordiska länderna, men även internationella kolleger.

- Vi klarade sjukvården förhållandevis bra. Det var enbart för att vi var förberedda och hade övat. Så förberedd man nu kan vara på en attack av den här storleken. Vi har inte haft någon liknande sedan andra världskriget i Frankrike, säger professor Pierre Carli.

Skjutningar med hundratals döda

Det började med explosioner vid stadion Stade de France den 13 november 2015 halv tio på kvällen. Inom 20 minuter är det skjutningar på fyra platser och tre explosioner i centrala delarna av staden. Sedan följer en massaker och hundratals människor hålls som gisslan i timmar i Bataclans konserthall.

Av de 129 som dog på plats eller 300 som skadades var de flesta unga människor som var på fotbollsmatchen på stadion, njöt av fredagskvällen på de caféer och restauranger som attackerades eller som publik på konserten.

"Det kommer hända igen"

- Jag är här för att vi måste lära av varandra. Alla länder i Europa är under attack och vi i sjukvården måste vara tränade och förberedda. Det kommer hända igen, och det kommer nya grepp och överraskningar. Var helst det finns ett shoppingcentrum eller en skola kan det hända, säger han.

I Paris var de förberedda, ett halvår innan multiattacken hade hela redaktionen på satirtidningen Charlie Hebdo dödats i ett attentat. Sedan dess hade förberedelser pågått med utbildning av vårdpersonal och träning tillsammans med polis och räddningstjänst.

Katastrofplan utlöstes

- Vi förstod vid Charlie Hebdo att terrorister kunde och skulle komma att öppna eld med skjutvapen. Precis som i Sverige är vi ovana vid det eftersom det tidigare mest var inom knarkhandeln vapen förekom, och de personerna brukar inte ha något intresse av att börja skjuta vilt på allmänheten.

I Paris utlöstes stadens stora katastrofplan "The white plan" som skapades 20 år tidigare men aldrig hade använts. Katastrofledningen fick tidigt bekräftat att det rörde sig om multipla attacker, stor fara och fortsatt ett okontrollerbart förlopp.

40 sjukhus koordinerades

Krisledningen koordinerade 40 sjukhus, varav flera låg väldigt nära händelserna.
Liksom vid attacken på Drottninggatan strömmade vårdpersonalen tillbaka till sina sjukhus och det fattades egentligen aldrig personal. 45 akutvårdsteam skickades ut, och 35 operationsteam opererade redan innan midnatt.

- Det blir lätt fokus på anestesiologers och kirurgers arbete. Men jag vill verkligen lyfta att i Frankrike har vi oerhört skickliga anestesisjuksköterskor. Sedan Parisattackerna har vi satsat ännu mer på utbildning och många av dem är nu experter på att arbeta vid stora blödningar och även med patienter utsatta för attacker med kemikalier eller bakterier, säger han.

Många svårt brännskadade

På kongressen i intensivvård och anestesi delade också anestesi-och militärläkaren Elkana Keersebilck erfarenheterna från attackerna i Bryssel den 22 mars 2016.
Klockan åtta på morgonen sprängde två självmordsbombare ihjäl sig själva och 12 andra personer på flygplatsen Zaventem. 141 personer skadades och kaos utbröt på flygplatsen. Den tredje gärningsmannen flydde från platsen utan att ha utlöst sin bomb.

En dryg timme senare sprängde nästa självmordsbombare sin bomb på tunnelbanestationen Maalbeek. 21 personer avled och 154 skadades.
Till skillnad från i Paris där en stor del av den akuta sjukvården handlade om så kallad "damage control", det vill säga att stoppa blödningar, var många i Bryssel svårt brännskadade efter explosionerna.

- Många av de som arbetade i sjukvårdsteamen hade erfarenhet från militär sjukvård och kände igen skadorna från till exempel Afghanistan. Men nu hände det i vårt land.
Hotel Sheraton mitt emot flygplatsen fick fungera som triage. Dit flydde många av de mindre skadade också spontant för att komma bort från den utbrända flygplatshallen, berättade Elkana Keersebilck.

Falska rykten försvårade

- Vi hade många problem med sjukvården. Det har gjorts neddragningar i budgeten och resurserna är inte stora. Ett sjukhus har stängts. Dessutom fick vi problem med kommunikationen för det digitala systemet krashade.

Falska rykten försvårade också sjukvårdens möjligheter. Det gick rykten om att en tredje bomb skulle explodera, att det fanns terrorister med pistoler som skulle skjuta och att ett stort universitetssjukhus stängts ned.

- Men vi hade fördelar också. Det fanns många i teamen med erfarenhet från krig. Dessutom gjorde tidpunkten att både personal från nattskiftet och dagskiftet fanns tillgänglig.

Ett närliggande militärsjukhus ingår i katastrofplanen för flygplatsen. Där stod entréhallen enligt planen tom, men fylldes med sängar. 93 patienter triagerades där på tre timmar av 8 läkare, 20 sjuksköterskor och ytterligare 60 vårdpersonal. 18 patienter togs emot på brännskadeavdelningen, varav många var intuberade.

Skador upptäcktes för sent

Elkana Keersebilck ser ut över den tysta församlingen kolleger och försöker ge några handfasta råd utöver att ha resurser, satsa på utbildning och träning.

- Alla patienter måste göra en CT inom ett dygn, även de som redan är opererade. Vi upptäckte vissa skador för sent. Likaså ska ögonen undersökas på alla.

Förutom de rent medicinska råden delade han med sig av vad de lärt sig i Bryssel efter dåden rent praktiskt.

- Ge patienterna nummer. Gör full identifiering ett dygn senare. Vi fastnade på att vi blandade ihop två patienter. Använd papper och whiteboards. Datorer är för långsam kommunikation, ett papper kan dessutom följa med patienten.

I det mest intensiva skedet tycker han också att en visselpipa är användbar för de som leder sjukvården, för att kunna påkalla uppmärksamhet. Liksom pannlampor till alla i personalen.