Patientdagböcker har länge varit en del av iva-sjuksköterskors arbete. Dagboksskrivande är ett sätt för sjuksköterskor att reflektera över vården av svårt sjuka patienter, det ger patienter en känsla av sammanhang och ökar möjligheten för personal och närstående att lära känna varandra.

Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, har tillsammans med forskarkolleger studerat betydelsen av dagboksskrivande. Det görs för patienternas skull och forskningen visar att anteckningarna både ökar deras förståelse för vad de har varit med om och bekräftar dem som människor.

Åsa Engström
Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, är en av forskarna som har intervjuat iva-sjuksköterskor om dagboksskrivande.

– Personligt skrivna anteckningar betyder mycket för patienter som har varit svårt sjuka och ibland inte vid medvetande. Berättelser om vardagshändelser, som snöröjning och en traktor utanför fönstret, kan till exempel förklara ett overkligt minne av något betydligt mer hotfullt, säger Åsa Engström.

Första meningen svårast

När intensivvårdssjuksköterskor intervjuats om sin syn på att skriva patientdagbok beskriver de att den första anteckningen är viktigast. Det är den som berättar varför patienten är där, vilken vård patienten har fått och varför. Den första anteckningen tar också lång tid att skriva.

Enligt iva-sjuksköterskorna betyder dagboksskrivandet att de får en personligare relation med patienten. Patientens reaktioner på anteckningarna ger dem också kunskap om vad som har varit betydelsefullt under vårdtiden. Och att sätta ord på händelser hjälper dem att själva reflektera över vården.

Kan bli en betungande uppgift

Men studierna visar också att det inte är helt okomplicerat för iva-sjuksköterskor att skriva patientdagböcker. Det är ytterligare en arbetsuppgift och att skriva så tydligt och inkännande att vårdtiden blir begriplig för patienter och närstående kräver både tid, träning och kollegialt stöd.

– Sjuksköterskor är inte skolade i dagboksskrivande som en del av omvårdnaden så det är en fråga om personlighet; en del har lätt för det, andra tycker det är svårt och ser det som en extra och betungande arbetsuppgift.

Personligt och kontinuerligt

Åsa Engström disputerade 2008 på en avhandling som bland annat handlade om patienters och närståendes upplevelser av vårdtiden på en intensivvårdsavdelning. Hennes syn på patientdagböcker är att de ska skrivas personligt och förklarande på ett sätt som ger patienten ett sammanhang. För att få riktig betydelse ska skrivandet också vara kontinuerligt. Viktigt är också att tänka på patientens integritet och värdighet när man skriver.

Iva-sjuksköterskorna i hennes och forskarkollegernas senaste intervjustudie efterlyser stöd i skrivandet, vilket varierar och framförallt hänger på eldsjälars engagemang eller på att chefer tycker det är viktigt att skriva patientdagbok.

– I våra intervjuer efterfrågar sjuksköterskorna diskussioner om vad de ska skriva och hur det ska skrivas. De vill också ha handledning och tillgång till goda exempel. Det här är något vi som håller i specialistutbildningen i intensivvård borde diskutera mer, säger Åsa Engström.