Jeanette Demorney lämnade för 1,5 år sedan sitt arbete som ledningssjuksköterska på akutmottagningen vid länssjukhuset i Sundsvall för att börja som forskningssjuksköterska på strokeenheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Samtidigt kastade hon sig in i planeringen av den stora europeiska strokekonferensen som startar på onsdag i Göteborg, ESOC2018.

– Jag var så ivrig att lära mig allt om mitt nya område att jag tackade ja till att delta i den lokala kommittén. Jag har bidragit med att ordna en föreläsning om livet efter en stroke som hålls för allmänheten på stora scenen under Göteborgsvarvet, säger hon.

Patient föreläser om stroke

Där kommer både en neurolog, en strokedrabbad patient och en docent som är inriktad på fysisk aktivitet att tala.

– Sjukdomen stroke sjunker i åldrarna. Det är en kamp att komma tillbaka. Dels på grund av fysiska problem, men också för att de drabbas av en enorm hjärntrötthet, som inte syns utåt.

Ytterligare en anledning till att hon direkt engagerade sig i den europeiska konferensen var chansen att, bland alla läkare, bli en röst för forskningssjuksköterskor och studiekoordinatorer. Jeanette Demorney arbetar enbart med medicinska studier och är inte omvårdnadsforskare. 

Men konferensen har även ett block med föreläsningar om stroke och omvårdnad. Föreläsningarna ges av internationella forskare och kliniskt verksamma sjuksköterskor, inriktade mot strokevård. De föreläser om triage, behandling och monitorering vid stroke. Men också om att förebygga komplikationer, bedöma förmågan att svälja, förebygga och behandla problem med nedstämdhet och humör.

Roligt att följa patienter

Jeanette Demorney har flera roller i sin jobbvardag. Dels att vara studiekoordinator, som innebär ett mer övergripande ansvar för studien som projektledare, dels att i andra studier vara forskningssjuksköterska. Forskningssjuksköterskans arbete är mer inriktat på konkreta uppgifter som mätningar och blodprover.

– Det roligaste med jobbet är att få följa patienterna, ibland återkommande i flera år. De går igenom faser som de akuta, med kris och sorg, till mer accepterande när tiden går. Det ger så mycket att vara med. Men sedan har vi mycket administration i arbetet och stora krav på att vara exakta och noggranna.

Vissa studier startas på uppdrag från läkemedelsindustrin, och andra av forskande läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som i det sammanhanget kallas för prövare.

Frivillighet är grunden

Jeanette Demorney återkommer flera gånger till vikten av att följa de stränga regelverken inom forskning. Helsingforsdeklarationen, som innebär att allt deltagande i studier är frivilligt, utgör grunden.

Hon är även samordnare för forskningsgruppen och arbetar mycket med kvalitetssäkring av verksamhetens studier men även på uppdrag utifrån, som så kallad monitor.

Just nu arbetar hon med en stor global studie, där över 6 000 patienter ingår. Omkring 20 kommer på mottagningsbesök hos henne sedan två år tillbaka.

Sedan arbetar hon med flera studier av medicintekniska produkter. Bland annat ett instrument som testas i den akuta fasen av en stroke eller traumatisk hjärnskada. Instrumentet är tänkt att senare kunna användas prehospitalt för att på plats kunna utesluta blödningar och proppar.

Kasta sig iväg på strokelarm

– Mitt jobb är innehållsrikt. Jag kan sitta på mottagningen och prata med en patient som hade stroke för flera år sedan, för att sedan kasta mig ned till röntgen dit strokelarm tas eller till traumaenheten för att testa det nya instrumentet.

I början kunde det bli krockar med akutvårdspersonalen som måste kunna arbeta effektivt.

– Sedan jag förklarat vad vi testar arbetar vi sida vid sida. De är involverade och accepterande, för de ser också att det kan leda till en ny metod som kan hjälpa många patienter i den akuta fasen.