Som nattsjuksköterska märkte Linda Gellerstedt hur svårt patienterna hade att sova på sjukhuset. De var oroliga, hade ont, stördes av stökiga sänggrannar, personalens spring och pipande larm.

Hon ifrågasatte att den enda strategin för att hjälpa dem var att dela ut sömntabletter. Det blev starten för hennes egen forskning, en kartläggning av patienters sömn på sjukhus, som doktorand vid Sophiahemmet Högskola och Karolinska Institutet.

När hon intervjuade patienter på två akutvårdsavdelningar trodde hon att de skulle berätta om buller, tända lampor och hårda sängar.

Linda Gellerstedt.jpg
Linda Gellerstedt, doktorand på Sophiahemmet Högskola och Karolinska Institutet.

– Visst sa de att miljön inte var optimal, men det mest avgörande var att mötas av en trygg och kompetent sjuksköterska, som kändes omhändertagande och ingav förtroende. Det måste vi sjuksköterskor ta på stort allvar, även om vi är stressade av alla arbetsuppgifter.

Längtade hem för att sova

Intervjuerna blev känslosamma, för patienterna längtade hem så starkt för att få sova.
En patient berättade att när sjuksköterskan tydligt visade att hon hade kontroll på smärtlindring, droppet och nästa dags undersökning, då kunde patienten själv släppa taget och somna.

Linda Gellerstedt ville testa olika omvårdnadsinsatser för att utvärdera om de ledde till bättre sömn.

– Men det fanns förvånansvärt få studier om sömn och omvårdnad på akutsjukhus. Inställningen har varit att natten bara är ett vakuum och att vården sker på dagen.
Hon har därför istället kartlagt patienters sömn, genom att intervjua både patienter och sjuksköterskor.

Läs hela temat om sömn och omvårdnad här.

Sjuksköterskorna i Linda Gellerstedts studie var engagerade och ville hjälpa patienterna sova bättre. Men de saknade verktyg och dessutom förståelse i organisationen. Deras omtankar krockade med krav på medicinska insatser, kontroller av vitala parametrar och till och med städning. Nattsjuksköterskornas dilemma bekräftas av en färsk brittisk studie.

Viktigt för att bli frisk

Linda Gellerstedt är kritisk till att vårdens inriktning är så fokuserad på arbetet på dagen, även omvårdnadsinsatserna.

– Jag upplevde under alla år jag jobbade natt att synen är att vårddygnet är mellan 07 till 21. Sen är det paus. Ändå är god sömn så betydelsefullt för tillfrisknandet. Vi har ansvar för att hjälpa patienterna att få sova, för att de snabbare ska tillfriskna.
Hon påminner om att sömn är ett grundläggande behov, precis som nutrition och elimination, och att sjuksköterskor har ett omvårdnadsansvar även för sömnen.

– Det märks på patienterna på vårdavdelningar att de har sömnbrist. De orkar ofta inte medverka till mobilisering och kan inte ta till sig information. Sedan vill vi ändå att de ska orka vara delaktiga och ta ansvar för egenvård.

Linda Gellerstedt tror att en del i lösningen är att lämna patienterna ifred mer på nätterna. Hon har full förståelse för att de behöver få sina läkemedel, som antibiotika och paracetamol, och att det är viktigt att mäta vitala parametrar på vissa även nattetid.

Tänk på sömncyklerna

– Men det går att planera och göra mycket samtidigt till alla patienter på salen, istället för att springa in efter en timme igen för att ta blodsocker. Varje sömncykel är cirka 90 minuter. Patienterna behöver få sova ifred några sömncykler varje natt.

En patient i studien sa ungefär "Jag skulle önska att man kunde anpassa sig mer till min rytm, men det mesta är planerat utifrån sjuksköterskornas schema".

En annan frågade sig: "Varför ska jag bli väckt klockan fem för att ta temperaturen när jag inte ens har haft feber under vårdtiden?"

- Patienten har rätt i sitt ifrågasättande. Vi säger att patienten är i fokus, men så är det inte alltid, utan vi har stort fokus på medicinska insatser och andra arbetsuppgifter. Vi behöver jobba mer personcentrerat, utifrån patientens behov, även på natten.