Hon säger att hennes historia inte är unik på något sätt. Smärtorna, de ständiga frågorna om den putande magen är en ny graviditet liksom kampen för att få adekvat undersökning och behandling delar Linda med många andra kvinnor.

- Sedan jag startade Diastasupproret för ett år sedan har jag fått höra så många berättelser från andra mammor som gått igenom samma sak som mig. Men som sjuksköterska ger man nog inte upp så lätt och kanske gör det min berättelse lite annorlunda. Jag har krävt svar av vården när andra kanske har en överdriven respekt för läkarna, säger Linda.

Linda diastasupproret.jpg
Linda två månader efter sin operation.

Det började egentligen redan för åtta år sedan efter att hon fött sitt första barn. Efter förlossningen tyckte hon inte riktig att hon hittade tillbaka till sin kropp som den varit tidigare. När hon åt fick hon ont i magen och ofta blev det värre när hon behövde gå på toaletten. Ryggen värkte och hon läckte urin. Att omgivningen hela tiden frågade om hon var gravid eftersom magen var så stor blev allt jobbigare i takt med att Linda och hennes man försökte bli med barn igen med hjälp av hormonbehandling.

Klarade inte lyften

När Linda blev gravid igen fick hon mer besvär av smärtor i bäckenet och kunde inte arbeta kvar på ambulansen. I stället fick hon börja en kontorstjänst på larmcentralen och dit gick hon tillbaka efter föräldraledigheten.

– Att ta upp frågan om smärtorna i samband med efterkontrollen hos barnmorskan var aldrig aktuellt. Det kom aldrig upp och att det finns en okunskap hos barnmorskor vittnar många kvinnor om, säger Linda.

Hon tror att barnmorskor snabbt skulle kunna lära sig att undersöka kvinnornas magmuskler för att kunna remittera till fysioterapi vid behov.

– Rätt träning kan hjälpa många och alla behöver inte operation, men alla som behöver hjälp ska få det.

När Linda sökte vård via vårdcentralen för värken fick hon en remiss till kirurgen som konstaterade att hennes magmuskler inte läkt ihop efter graviditeten. Glipan i bukväggen mätte åtta centimeter och hon hade flera bråck i magen.  Men enligt CT-undersökningen syntes inte bråcken och diastasen var inte tillräckligt stor för att lagas kirurgiskt, menade läkaren.

- Det är vanligt att det inte syns lika tydligt när man ligger ner, som under en CT-undersökning. Och eftersom det saknas riktlinjer i vården kunde de inte hjälpa mig.

Besviken över att inte ha fått hjälp gick Linda hem och startade Diastasupproret på sociala medier. Målet är att sprida kunskap om rectusdiastas och att kvinnor ska få tillgång till adekvat undersökning, bedömning och behandling om de har besvär efter graviditeten.

Riktlinjer på gång

I slutet av förra året skrev en grupp kirurger en artikel i Läkartidningen om behovet av nationella riktlinjer och att de just nu arbetar för att få fram dessa. Enligt kirurgerna bör riktlinjerna innehålla följande punkter:

  • Undersökning av diastasen bör standardiseras.
  • Fysioterapeutisk bedömning före remiss för kirurgisk bedömning.
  • Fysioterapi bör erbjudas i första hand.
  • Om operation ska övervägas krävs: Att fysioterapi inte gett avsedd effekt på funktion och att symtomen ger avsevärt nedsatt livskvalitet. Att inga fler graviditeter planeras. Rökstopp och vid behov viktminskning för att minska risk för komplikationer.

Läkarna skriver också att det är viktigt med muntlig och skriftlig information till patienten om risker för komplikationer. Det är också viktigt att vara tydlig med att operation i första hand är funktionsförbättrande och inte kosmetisk för att inte skapa orealistiska förväntningar mot bakgrund av det bristande evidensläget.

Riktlinjerna väntas bli klara i vår enligt artikeln i Läkartidningen.

Valde till slut privat vård

Linda klarade inte av att vänta på riktlinjerna, smärtorna gick ut över både familjelivet och hennes arbete. Som boende i Västmanland var det tvärstopp för en operation via regionen och i februari i år betalade hon 76 000 kronor för att få den operation som till slut slöt hennes magmuskler.

– Många tror att det är en skönhetsoperation, men det handlar om att ha funktionella muskler som behövs för bålstabiliteten. I dag är smärtan i ryggen helt borta, det är helt fantastiskt. Men jag är försiktig fortfarande och har en lång rehabilitering framför mig. Målet är att jag ska kunna arbeta inom ambulansen igen, säger Linda. 

Av privata anledningar har Linda bett om att inte ha sitt efternamn med i texten.