Kirurgveckan pågår i Norrköping och lockar omkring 1 000 deltagare dagligen, både läkare och sjuksköterskor. Forskning presenteras, stipendier delas ut och visst blev det traditionsenligt mingel och fest.

På programmet stod en punkt som i grunden handlar om patientsäkerhet, men också om att vara mänsklig, råka göra fel, och efteråt gräma sig.

Marita Danielsson är chefssjuksköterska och iva-sjuksköterska på Linköpings universitetssjukhus och Stephan Axer är överläkare vid kirurgkliniken på sjukhuset i Torsby.

Under rubriken ”När allt skiter sig” berättade båda om misstag de gjort i sin yrkesroll, hur de försökt rätta till det och sina känslor efteråt.

– Arrangörerna hade hört mig och Stephan Axer på tidigare föreläsningar där vi berättat öppet om våra misstag. De ringde och ville föra ihop oss. Jag tänkte att det var en bra idé, att jag inte visste hur det skulle landa, men att jag ville vara med och bidra, säger Marita Danielsson, som också doktorerat i ämnet patientsäkerhet och kultur, attityder och beteende kopplat till säkerhet.

I sitt arbete som chefssjuksköterska arbetar hon med att öka öppenheten kring misstag och att skapa ett lärande från det som rapporteras.

– När jag gjorde mitt misstag agerade jag först för att lösa situationen. Men sedan ganska snabbt kom skammen. Jag var erfaren och kompetent, men det gjorde det inte lättare. Min spontana känsla var att jag inte tänkte rapportera misstaget och tänkte ”det här får inte spridas".

Behöver prata efteråt

Under seminariet på Kirurgveckan ledde psykologen Ola Jameson samtalet framåt.

– Efter ett misstag måste jag få prata om det. Det finns inga digitala stöd som kan hjälpa mig. När man skriver en avvikelse om fel behöver man stöd. I en bra säkerhetskultur vågar jag berätta för kolleger och chef, och efteråt får jag ett tack för att jag vågat berätta.

Deltagare på Kirurgveckan berättar om den stöttande stämning som spred sig bland åhörarna vid seminariet och att även tårar syntes i ögonvrån på några.

– Vi är människor, vi göra alla någon gång misstag. Varje gång jag berättar, för jag har gjort fler fel, kommer någon fram efteråt och tackar och säger att de känner igen sig. Det hände även på Kirurgveckan, en känsla av att ”man är inte ensam”, säger Marita Danielsson.

Hon ger arrangörerna av Kirurgveckan beröm för att ha bjudit in en sjuksköterska och en läkare att sida vid sida berätta om ”när allt skiter sig”.

– Vi arbetar alla tillsammans, men har olika forum för att prata om misstag och avvikelser. Då blir det lätt att man börjar prata om varandra, istället för med varandra. Vi behöver bygga upp en gemensam säkerhetskultur.

Att våga fråga

Stressen påverkade henne vid händelsen – en iva-patient skulle akut till operation – och hon hade behövt att någon kollega trädde in och ifrågasatte. Vad gäller teamarbete vill hon också lyfta fram vikten av att våga fråga och ha någon att fråga, för patientsäkerhetens skull.

– I den hierarkiska, ibland prestigefulla, miljön som sjukvården är kan vara är det inte alla gånger självklart att ställa frågor.

Växla arbetsuppgifter

Bland de programpunkter som lockade många sjuksköterskor märktes också att  ämnet att växla arbetsuppgifter i omvårdnaden var hett – salen var fullsatt.

Kirurgveckan 2019
Styrelsen för Nationella föreningen för specialistsjuksköterskor i kirurgisk vård.

Årets specialistsjuksköterska inom kirurgi utnämndes och fick ta emot ett stipendium. Det blev i år Sanna Johansson, som arbetar på den kirurgiska vårdavdelningen för övre buk, esofagus och ventrikel, på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Hon fick äran och stipendiet för sitt arbete med att införa och förbättra arbetet med ERP, enhanced recovery programme, ett tvärprofessionellt vårdprogram där patientens återhämtning efter kirurgin är i fokus.

– Hon har lyckats öka följsamheten till programmet från omkring 30 procent till nästan 80 procent. Vi vill genom stipendium för insatser, poster och bästa föredrag lyfta fram den vårdvetenskapliga forskningen. Vi vill att fler ska forska och att de ska berätta om sin forskning för andra, säger Therese Avallin, ordförande i Nationella föreningen för specialistsjuksköterskor inom kirurgisk vård.