Ungas hälsa

Ensamkommande unga som tar droger mår ofta psykiskt dåligt

Ensamkommande unga som tar droger mår ofta psykiskt dåligt
Bland de unga som ingick i studien mådde många dåligt men få hade varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Arkivbild: Getty Images

Det finns ett tydligt samband mellan missbruk och psykisk ohälsa bland ensamkommande ungdomar. Många har allvarliga symtom i form av självskadebeteende, suicidtankar eller att de har försökt begå självmord.

5 februari 2019

Det visar en ännu opublicerad studie som gjorts av forskare vid Malmö universitet. I studien ingår 60 ensamkommande unga mellan 14 och 19 år som har varit i kontakt med Maria ungdomsmottagning i Stockholm.

Alla var relativt etablerade i Sverige. De hade ett boende och kontakt med socialtjänsten.

Allvarliga symtom

Däremot mådde de inte särskilt bra. Hälften hade psykiska problem som sömnsvårigheter, ångest och depression. Var tredje hade allvarliga symtom som visade sig i form av självskadebeteende, suicidtankar och självmordsförsök.

Ändå var det få av ungdomarna som hade varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.

– De här ungdomarna behöver hjälp med sitt missbruk men också behandling för sin psykiska ohälsa. Här behövs en samordning så att det inte blir en konflikt mellan olika vårdande myndigheter utan att ungdomarna verkligen får stöd och hjälp, säger kriminologen Anna-Karin Ivert i ett pressmeddelande från Malmö universitet.

Hon har tillsammans med polisen och doktoranden Mia-Maria Magnusson genomfört studien i syfte att öka kunskapen om missbruk, kriminalitet och utsatthet bland ensamkommande barn och ungdomar.

Utsatt grupp

Tillsammans ska de nu gå vidare med att studera en ännu mer utsatt grupp, nämligen ensamkommande unga som inte är lika etablerade i Sverige och som polisen i Stockholm möter i sitt arbete i centrala Stockholm.

Under 2015 kom drygt 35 000 barn och ungdomar till Sverige som ensamkommande. Efter att Sverige infört gränskontroller har antalet minskat till ett par tusen per år.

– För de allra flesta, som får stanna i Sverige, går det bra. De är måna om att sköta skola och eller arbete, säger Anna-Karin Ivert.

Men det är en utsatt grupp. Många har osäkra levnadsförhållanden. De kan ha med sig trauman hemifrån, ha förlorat boende eller har dålig kontakt med ursprungsfamiljen. Många mår också dåligt av att inte veta om de får stanna i Sverige eller inte.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida