Stressen ledde till att hon skar av fingertopparna

Trots att det har gått flera år sedan Elham Arvin skadade fingrarna i den sylvassa snittningsmaskinen känner hon fortfarande av skadorna. Att antalet anmälda arbetsolyckor successivt ökar bland biomedicinska analytiker förvånar henne inte.

– Nej, jag är helt övertygad om att det beror på att så många laboratorier i dag är underbemannade. Så var det i mitt fall, det var stressen som orsakade olyckan, och min pliktkänsla. Att göra jobbet fast jag faktiskt hade kunnat spara det till dagen efter, säger Elham Arvin som arbetar på enheten för klinisk patologi på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Som Vårdfokus skriver i en artikel i dag visar statistik från Arbetsmiljöverket att antalet anmälda arbetsolyckor bland biomedicinska analytiker har ökat fem år i rad, från 26 stycken 2014 till 39 olyckor 2018.

Fall är den vanligaste orsaken, näst vanligast är förlorad kontroll över handverktyg eller annat föremål.

Låg efter med jobbet

Det var det senare som drabbade Elham Arvin när hon en dag för nio år sedan råkade skära av topparna på högerhandens pekfinger och tumme i samband med att hon snittade ett stort antal vävnadspreparat. Ett möte på kliniken hade dragit ut på tiden. Elham, som var relativt ny som biomedicinsk analytiker, låg därför efter med jobbet.

– Jag hade kunnat låta någon annan ta över dagen efter. Men jag är en sådan som vill prestera, så därför stressade jag för att hinna göra allt klart innan jag skulle gå hem. Jag kände mig pressad, tankspridd och hade ont i magen.

Vävnadspreparat placeras i små vita klossar fyllda med paraffin som sedan snittas med hjälp av en mikrotom, det vill säga en snittningsmaskin. Varje kloss sätts i en hållare. När maskinen går i gång sänker den ner hållaren mot en mycket vass kniv som skär ut mikrometertunna skivor ur klossen. Dessa placeras sedan på objektglas för mikroskopering.

När Elham Arvin just hade placerat en av klossarna i maskinens hållare och tryckt på startknappen upptäckte hon att hon hade glömt att ställa in avståndet till kniven.

Fick panik

– Jag fick panik och kunde inte tänka förnuftigt. I stället för att stänga av maskinen försökte jag rädda klossen genom att ta tag i den. Jag såg hur fingrarna följde med ner mot kniven. Trots det släppte jag inte taget, säger Elham som fick topparna på högerhandens tumme och pekfinger avskurna.

Efter två veckors sjukskrivning och åtskilliga besök hos handkirurgen var hon åter tillbaka på patologen. Så småningom fick hon skadan godkänd som en arbetsskada och 40 000 kronor i ersättning.

Men hon har fortfarande efter alla dessa år ont i tummen och pekfingret, speciellt när det är kallt ute. Och känseln har hon först nu börjat få tillbaka.

Vanligt med skador

När hon får höra att antalet anmälningar av arbetsolyckor bland biomedicinska analytiker har ökat på senare år blir hon inte förvånad. Hon berättar att de flesta biomedicinska analytikerna på patologen i Malmö någon gång har skurit sig på jobbet, antingen på mikrotomernas vassa knivar i samband med rengöring eller på skalpellerna som de använder vid utskärning av vävnadspreparaten. För det mesta blir skadorna dock inte så allvarliga.

– Det finns en sorts stolthet i det, att ha skurit sig. Det är först då man blir riktigt invigd som biomedicinsk analytiker här, säger hon och skrattar.

Men bakom skrattet finns ett allvar. För Elham Arvin är övertygad om att de allra flesta skadorna beror på stress. Hon berättar att patologen varit underbemannad under alla år hon har arbetat där. Det är först det senaste året som de äntligen börjat bli tillräckligt många för att kunna sköta jobbet i någorlunda lugn och ro.

– När bemanningen är låg känner man sig pressad. Alla biomedicinska analytiker jag känner är väldigt ansvarsfulla. Vi har jobbar extremt hårt för att allt ska fungera, säger Elham som själv beskriver sig som en pliktmänniska som alltid vill prestera.