Helena Berggren var omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom psykiatrins hemsjukvård i många år. Det var inga dåliga arbetsplatser, understryker hon. Men det var tungt ansvar, högt arbetstempo och patienter i själslig nöd. Stressen slog till när hon såg i patientens blick att hon borde stanna upp, men var så pressad att hon måste skynda förbi.

– Psykiatrin är komplex. Det handlar om livet och själen och kräver en klinisk blick och förmågan att verkligen lyssna och försöka sätta sig in i patientens situation. Det tar mycket av en själv.

Ville hålla fasaden

Hon negligerade koncentrationssvårigheter, nackvärk och oro och insåg inte att något var fel förrän hon satt där i bilen på bensinmacken och inte hade en aning om vart hon skulle. Då hade omgivningen länge förstått att hon inte mådde bra.

– Fasad är farligt, men jag försökte hålla den. Man vill ju inte visa hur tokig man är. När jag stod där på macken blev jag rädd, tänk om jag glömmer barnen på dagis. Då beställde jag tid på vårdcentralen. Där satt jag i väntrummet och grät och när jag kom in till läkaren brast det.

Promenader och mindfulness

Helena Berggren blev sjukskriven i åtta månader. Första veckan låg hon bara i sängen, sedan började hon ta korta promenader och snart insåg hon hur mycket naturen betydde för hennes hälsa. 30 minuter i skogen och både puls och blodtryck gick ner.

Sjukskrivningen var en hjälp, men för att orka komma tillbaka behövde hon mer; medicinsk yoga, mindfulness och inte minst samtal. Både för att lära sig hur stress påverkar henne och för att förstå varför hon har så höga krav på sig själv.

– Jag behövde hjälp att ändra mitt tankemönster. Som många inom vården är jag, eller har varit, en prestationsmänniska. Jag hade dygnet runt-ansvar för svårt sjuka patienter, täta kontakter med oroliga anhöriga och dessutom småbarn hemma. Det borde ha varit uppenbart, men när jag började glömma saker och få svårt att koncentrera mig insåg jag inte att det var signaler på stress.

Nytt jobb och nya uppgifter

Nu har Helena Berggren bytt professionell inriktning. Hon har utbildat sig till stresspedagog och arbetar sedan ett par år tillbaka inom företagshälsovården som företagssjuksköterska. Hon tycker att hon har ett drömjobb: kontorstider, omväxlande arbetsuppgifter och närvarande chefer som bekräftar och får henne att växa, men som också pratar belastning och vid individuella avstämningar en gång i månaden hör efter hur medarbetarna mår.

Sina patienter möter hon vid hälsoundersökningar. Det handlar ofta om blodfetter, kondition, kost och livsstil. De flesta är relativt friska, men många berättar om hektiska arbetsliv och symtom på stress.

– Jag skulle säga att de flesta samtal under hälsoundersökningarna handlar om höga krav och brist på återhämtning. Det gäller särskilt kvinnor, inte minst inom våra välfärdsyrken. Det är kvinnor som kräver av sig själva att de ska leverera hela tiden och som behöver hjälp med gränssättningen.

Skydd mot stress

En prestigelös arbetsplats där man kan påverka sin arbetssituation skyddar mot stress, har hon insett. Det ska vara tillåtet att göra fel och alla medarbetare måste få känna att de är viktiga för verksamheten. Den som en gång varit utmattad kan få jobba med det hela livet.

– Jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv, men minst lika viktigt är öppenhet på arbetsplatsen och att ha en chef som kan hjälpa till att sätta gränser, men också utmana. När min chef fick veta att jag utbildat mig till stresspedagog sa hon: ”Så bra, kan inte du sätta ihop en föreläsning.” Här får jag möjlighet att utvecklas.