– Det finns en stor osäkerhet för hur olika värden ska tolkas för äldre som är sköra eller sjuka. Det behöver vi bli tydligare med att förmedla till läkare och annan personal som vi lämnar ut svaren till.

Det säger Maria Edvardsson, biomedicinsk analytiker och numera medicine doktor på Närsjukvården i Finspångs laboratorium i Östergötland.

I många år har hon i olika studier försökt få svar på hur man ska tolka och bedöma de svar man får från blodprover som tas på äldre människor i förhållande till gällande referensvärden. Resultaten presenteras i en avhandling som hon disputerade på tidigare i höstas.

 80 år eller äldre

I en av studierna klassificerades 569 personer som var 80 år eller äldre som ”hälsosamma”, ”måttligt friska” och ”sköra”, baserat på hur friska eller sjuka de var, vilka mediciner de tog och vilka fysiska och kognitiva förmågor de hade. Resultaten av fem olika typer av analyser jämfördes mellan grupperna: asat, alat, albumin, kreatinin och gamma-GT.

Mellan de ”hälsosamma” och ”måttligt” friska grupperna sågs ingen statistisk skillnad. Där stämde nivåerna i analyssvaren väl överens med de referensvärden som anges för yngre människor. Det gjorde det däremot inte för de äldre och skörare individerna. Beroende på hur skörhet definierades kunde deras värdena för alat, kreatinin och gamma-GT avvika såväl uppåt som nedåt i förhållande till referensvärdena.

Jämföra med tidigare värden

– Om vi i sjukvården blir bättre på att identifiera de sköra äldre patienterna så tror jag att vi kan tolka deras laboratorieanalyser på ett bättre sätt än i dag. Det bästa är om man individuellt kan jämföra resultaten med hur deras resultat för samma typer av analyser sett ut tidigare, säger Maria Edvardsson.

De som ska använda resultaten från labb är oftast läkare eller annan sjukvårdspersonal. Många som jobbar med äldre vet att vissa värden blir högre eller lägre vid hög ålder.

– De kanske inte ens bryr sig om de referensintervall som vi anger, eftersom de av erfarenhet vet att ett visst avvikande värde är okey. Men det är inte alla som vet hur de ska förhålla sig till referensvärdena, exempelvis inom primärvården, eller om man är ny som läkare, säger Maria Edvardsson.

Hon tycker att det är viktigt att biomedicinska analytiker är tydliga gentemot exempelvis läkare med att förklara vad att ett referensintervall står för, att det kommer från helt friska personer som inte använder några läkemedel.

Kanske utesluta referensvärden

– I vissa svar ska vi kanske inte lämna med några referensintervall alls, exempelvis för sjuka äldre. När vi levererar svar som hamnar utanför referensvärdena markeras de med stjärnor i den elektroniska journalen. I dag kan patienterna komma åt journalen via Vårdguiden 1177. När de ser att något är fel med provsvaren kan de börja oroa sig fast deras läkare sagt att allt är bra.