Att utbilda mig till sjuksköterska var sedan barnsben min dröm. Jag ville bli som min mamma, jobba i sjukvården och gå till jobbet med lätta steg och ett leende på läpparna för att jag har ett yrke som är fantastiskt givande och roligt. Drömmen blev till verklighet och jag fick min sjuksköterskelegitimation 2006, snart 14 år sedan.

Jag har arbetat på i princip samma arbetsplats under dessa år och trivts jättebra. Generellt sett så har den många fördelar som till exempel bra samarbete, fördelaktiga arbetstider och generöst med tid för kompetensutveckling och förändrings-/kvalitetsarbete. Det är en enhet som går framåt, men tyvärr inte när det kommer till hetpotatisen lönefrågan. Jag blir arg, frustrerad, besviken och upprörd över att det ska vara så svårt att värdesätta vårt yrke och få upp sjuksköterskornas löner till en vettig och rimlig nivå.

I år har man försökt att locka med ett ytterst flummigt formulerat avtal där man ska premiera och lyfta fram särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor. De kan förvänta sig 10 000 kronor under en treårsperiod. Vem identifierar och bestämmer vem som räknas som yrkesskicklig? Enligt min mening är alla lika viktiga för att en arbetsplats ska fungera. Om detta skulle bli verklighet så kan det lätt leda till avundsjuka och osämja på arbetsplatsen vilket inte alls är det fokus vi medarbetare eftersöker.

Inför sommaren utgick en lista på vår enhet med extrapass som var lika lång som en tapetvåd, jag har aldrig sett något liknande. Tidigare år har man betalat 1 500 kronor plus kvalificerad övertid för varje arbetat extrapass, detta var borttaget i år. Dessutom har man kunnat sälja semesterveckor för en ersättning av 10 000 kronor per vecka, även denna möjlighet var borttagen inför årets sommarsemester.

Visserligen är det viktigt med återhämtning och vila, men det borde väl ändå vara upp till varje enskild medarbetare att få bestämma när man vill ta sin semester. I och med att man säljer veckor så öppnar det möjlighet för att lägga den utanför juni-juli-augusti vilket i slutändan borde gynna arbetsgivaren.

Vidare har man tidigare sagt att det ska vara stopp för intag av hyrsjuksköterskor från och med årsskiftet 2018/2019. Det har man inte kunnat leva upp till utan fortsatt att ta in i princip dubbelt så många som tidigare. Att hyrsjuksköterskor arbetar på olika ställen på Vrinnevisjukhuset har blivit mer regel än undantag. Man behöver inte vara varken professor eller raketforskare för att förstå att dessa personers löner står för en stor del av regionens underskott.

Tänk om de som sitter i ledningen kunde börja inse vilket fantastiskt jobb vi gör inom sjukvården och hur djupt och innerligt uppskattade vi är. Vi får dagligen fina ord och kommentarer rörande hur mycket värda vi är, de kallar oss änglar. Dessa fina ord kommer från patienter och anhöriga.

Man kan vrida och vända på alla komponenter i vårt yrke, men det är oundvikligt att vi ständigt kommer tillbaka till kärnan och det är lönen. Om man insåg att vårt yrke måste värderas högre och premieras så blev det ännu mer attraktivt och roligt och motiverande att utbilda sig, och att bli kvar under många år.

Om inget händer detta år heller, så kan man nog räkna med massuppsägningar från vården. Dags att vakna upp nu och komma med konkreta åtgärdsförslag. Det är riktigt pinsamt att inget händer och att de årliga löneförhöjningarna handlar om några futtiga hundralappar. Dags att göra skillnad som märks i plånboken. På grund av lönen väljer många bort sjuksköterskeyrket, vilket är synd då det ger fantastiskt mycket tillbaka, såsom unika möten mellan människor.

Vem ska vårda våra sjuka medmänniskor i framtiden? Det gör mig och mina kollegor oroliga.

Annika, sjuksköterska i Norrköping