Sammanlagt sex barn dog i den grupp som lottats till senare igångsättning och nu kan riktlinjerna för när en förlossning ska sättas i gång komma att ändras.

Oetiskt att fortsätta

Den randomiserade och kontrollerade Swepis-studien skulle egentligen ha pågått mellan 2015 och 2018 men stoppades efter två år. Då hade drygt 2 700 gravida kvinnor som gått över tiden inkluderats i studien och lottats till att få förlossningen igångsatt antingen i vecka 41 (tidig grupp) eller vecka 42 (sen grupp). Från början var målet att inkludera 10 000 gravida.

Orsaken till att studien stoppades var att det visade sig att fem barn i den sena gruppen hade dött intrauterint, det vill säga i mammans mage, och ett barn avled inom en vecka efter förlossningen. Det ansågs oetiskt att fortsätta studien eftersom inga barn hade dött bland dem som sattes i gång i vecka 41.

Fler barn på neonatalen

Det förekom inte heller någon ökning av antalet instrumentella vaginala förlossningar, kejsarsnitt eller allvarliga komplikationer hos mammorna i den tidiga gruppen.

Det preliminära resultatet visade också att fler barn i den sena gruppen var stora för åldern, behövde behandlas för gulsot och i högre utsträckning vårdades på neonatalavdelning efter förlossningen.

I dag sker igångsättning av en överburen graviditet i Sverige oftast efter 42 fullgångna veckor. Det innebär att de kvinnor som passerat beräknat förlossningsdatum med två veckor får hjälp av vården att få i gång förlossningen, så kallad induktion.

Men det saknas internationella riktlinjer och forskning och därför ville forskarna bakom Swepis-studien för tre år sedan ta reda på vilket som är bäst för barnet och mamman – igångsättning i graviditetsvecka 41 eller i vecka 42.

Upplevelse av att gå över tiden

En av forskarna bakom studien är barnmorskan Anna Wessberg som disputerade i slutet av september vid Göteborgs universitet. Hennes avhandling fokuserar på kvinnornas upplevelser av att gå över tiden, så kallad övenburenhet.

De två första delstudierna inkluderar dels upprättande av studieprotokoll till Swepis-studien, dels genomförandet av den randomiserade, kontrollerade studien.

Totalt ingick 14 förlossningskliniker i studien, varav fem var vid landets universitetssjukhus. Kvinnorna tillfrågades på BB i vecka 41 om de ville vara med och lottades sedan till tidig eller sen start. Endast friska mammor med lågriskgraviditeter inkluderades. Det skulle inte heller finnas några medicinska risker att fortsätta graviditeten till vecka 42.

Enligt avhandlingen hade kvinnor som sattes i gång i vecka 41 något högre risk att drabbas av infektion i livmodern, i övrigt fanns inga allvarliga medicinska risker för kvinnan med en tidigare igångsättning.

Dalarna först ut

Trots att resultaten fortfarande bedöms som preliminära innan de granskats och publicerats i en vetenskaplig tidskrift har flera förlossningskliniker börjat se över sina rutiner vid igångsättningar. Först ut med att ändra riktlinjerna var Region Dalarna. Ett av fallen där ett barn dött i Swepis-studien skedde vid sjukhuset i Falun.

– Då pausade man studien först för att se om det var något annat som låg bakom, men det verkar vara sant, så då tyckte man inte att det var etiskt att fortsätta studien, berättade chefen för kvinnokliniken Agneta Romin i ett inslag i SVT Dalarna i augusti.

Inom ramen för sin avhandling har barnmorskan Anna Wessberg också gjort djupintervjuer med tio kvinnor som passerat graviditetsvecka 41. Kvinnorna berättade om hur tiden efter det planerade födelsedatumet var en tid av väntan som de inte alls förberett sig på. Det var som att befinna sig i ett limbo och de beskrev hur de började tvivla på sin förmåga att föda. De saknade också information och stöd från mödravården.

Vårdfokus har sökt både Anna Waesman och Ulla-Britt Wennerholm, ansvarig för Swepis-studien, för en intervju men ingen har velat kommentera resultatet förrän studien är publicerad i en vetenskaplig tidskrift.

Anna Wessbergs avhandling Management and women's experiences of pregnancies lasting more than 41 gestational weeks kan du läsa här.