Preliminära resultat av Swepis-studien visade att fler barn överlever vid en igångsättning i graviditetsvecka 41 istället för 42, som Vårdfokus har rapporterat.

Läs också: Fler barn överlevde vid tidigare igångsättning av förlossning

Än så länge är det bara Dalarna och Falu lasarett som har ändrat sina rutiner utifrån studiens preliminära resultat, men fler står i startblocken.

– Vi har inte fattat något beslut än, men förbereder oss genom en omorganisation på att fatta det beslutet, säger Nils Crona, verksamhetschef för förlossningsvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset, SU.

Gör egen analys

Västra Götalandsregionen tillsatte för drygt två veckor sedan en grupp vetenskapliga experter för att genomföra en egen så kallad HTA-analys (Health Technology Assessment) för att utvärdera metoden.

– Om HTA-analysen visar vad vi tror – att det är en fördel för patienten att inducera i vecka 41+0 – kommer vi att införa det, troligen vid årsskiftet, säger Nils Crona.

Analysen förväntas ta en till två månader att bli klar. I den omorganisation som planeras på Sahlgrenska, oavsett resultaten, samlas alla igångsättningar ihop på en och samma avdelning. 

På Sahlgrenska förlöses ungefär 10 000 kvinnor varje år. Av dem behöver cirka 2 000 sättas i gång av olika skäl. Ändras gränsen till vecka 41 blir det runt 1 200 förlossningar ytterligare som sätts igång, enligt Nils Crona.

Har inte kapacitet

På Skånes universitetssjukhus i Region Skåne skulle igångsättning i vecka 41 innebära cirka 1 000 igångsatta patienter mer.

– Det har vi inte kapacitet för. Vi på kliniken på Sus kan inte heller fatta beslut om det själva, det berör ju sjukhusen i hela Region Skåne. Vi måste vara samkörda, säger Andreas Herbst, sektionschef på kvinnokliniken på Skånes universitetssjukhus, Sus.

Diskuteras det här allmänt på kliniken?

– Ja, både bland läkare och barnmorskor. Alla inser att om studien står sig blir det svårt att ta något annat beslut men att det får stor påverkan på vården, både vad gäller vår kapacitet och förlossningsupplevelsen. Men medicinskt är de flesta införstådda med det – vi är ett av de sista länderna i västvärlden att ha patienter som går till vecka 42.

Logistiskt problem

Sissel Saltvedt är patientflödeschef på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och ansvarig för Swepis-studien där. Hon betonar nogsamt att hon inte får säga någonting om resultaten innan studien är publicerad men går med på att prata om konsekvenserna av ett eventuellt beslut.

– Det skulle bli ett logistiskt problem, kan jag säga. Alla har det tajt och sjukhusen i Region Stockholm hjälps oftast åt. Skulle vi erbjuda alla kvinnor rakt av tidigare igångsättning blir det svårt med resurserna.

Ytterst är det verksamhetscheferna på respektive sjukhus som i så fall bestämmer, säger hon, och kommer att diskutera den saken på återkommande träffar. Om beslut att tidigarelägga igångsättningar fattas för regionen, kommer läkare och barnmorskor från alla sjukhus att få vara med och lösa hur det ska gå till.

Det skulle också bli mycket annat än logistik att ta ställning till, poängterar Sissel Saltvedt. Hur ska patienterna informeras på ett bra sätt, hur gör man med de mödrar som hellre vill vänta, till exempel?

Sättas igång hemma

Det som dyker upp som en dellösning i alla samtalen är möjligheten till igångsättning hemma. Det har gjorts i många år i framför allt Köpenhamn.

I Sverige är det ännu i sin linda. Skånes universitetssjukhus har börjat med en liten poliklinisk pilot, berättar Andreas Herbst.

Efter en noggrann kontroll av fostervatten och fostrets hjärtfrekvens är det normala att kvinnan får gå hem och ta tre doser prostaglandin med två timmars mellanrum på kvällen. På morgonen tar hon två doser till för att därefter komma in på kontroll. Är livmodertappen inte mogen får hon gå hem igen och fortsätta att ta en dos varannan timme. Alla har kommit tillbaka till avdelningen enligt plan och de flesta har kommit igång inom ett dygn, enligt Andreas Herbst.

– Vi stöder oss på beprövad erfarenhet i vårt grannland. I Köpenhamn har de haft det här som rutin i tio år. De har inte publicerat några resultat men rapporterna vi fått visar att det har gått bra.   

I Västra Götalandsregionen och Region Stockholm avvaktar man ännu men diskuterar möjligheten.