För fysioterapeuten Kristina Areskoug-Josefsson kom det lite som en överraskning efter några år i yrket. När hon frågade sina patienter med reumatisk artrit vilken nytta de hade av fysioterapi uppgav flera att sexlivet blev bättre av träningen. — Det var inget jag kände till innan — att det jag gjorde kunde ha med sexuell hälsa att göra. Då insåg jag vilken enorm kunskapslucka jag hade kring det här och jag bestämde mig för att ta reda på mer, berättar Kristina Areskoug-Josefsson.

Kristina Areskoug-Josefsson, fysioterapeut Jönköping University. VF 10-19
Kristina Areskoug-Josefsson vid Jönköping University har studerat hur kvinnor med reumatism kan få bättre sexliv av fysioterapi. Foto: Patrik Svedberg

Avhandlingen kom 2013 och där kunde hon slå fast det hon sett på jobbet — att kvinnor med reumatism får bättre sexliv av fysioterapi. Genom åren har Kristina Areskoug-Josefsson funderat mycket på varför vårdpersonal undviker att prata om sexuell hälsa med patienterna.

— Vi gör det ofta för svårt inom oss och tror att vi måste ner och prata könsdelar och detaljer. Men sexuell hälsa för den som är sjuk handlar ofta mer om att hantera sexuella frågor i förhållande till trötthet, relationer, ork, smärta och mediciner.

Svårt att be om hjälp

Att vårdpersonal sällan uppmärksammar patienternas sexuella hälsa är känt sedan tidigare. När onkologisjuksköterskan och sexualrådgivaren Else-Marie Rasmusson 2015 studerade vilken information som patienter med cancer fått om sexuella förändringar svarade närmare hälften att de inte fått veta något alls.

— Om vi inte tar upp frågan finns det risk för att patienten känner sig väldigt ensam om sitt problem och inte vågar be om hjälp, säger Else-Marie Rasmusson, verksam i Region Skåne.

Den sexuella hälsan handlar om mer än bara njutning och tillfredsställelse, betonar hon. Sexualiteten är en del av vår identitet, vilka vi är och vill vara. Det handlar om nära relationer, intimitet och fertilitet.

— Vi är väldigt bra på att informera om allt negativt som kan uppstå till exempel under en cancerbehandling — om illamående, håravfall och viktförändring. Jag vill slå ett slag för att vi värnar det positiva och det som gör gott i livet, säger Else-Marie Rasmusson.

Påverkar också relationer

Att inte prata om sexuell hälsa kan i värsta fall påverka behandlingsresultat och försämra grundsjukdomen, påpekar Kristina Areskoug-Josefsson. Om patienten upplever biverkningar av medicinen finns risk för bristande följsamhet.

Forskning visar också att kroppsliga förändringar, till exempel viktminskning och operationsärr, kan påverka självbilden negativt. Att inte tycka om sig själv kan i sin tur medföra en ökad risk för sexuellt risktagande och psykisk ohälsa. Dålig självkänsla kan också hindra personer från att inleda nära relationer eller bilda familj.

Hur kommer det sig då att en människa förvandlas till en icke-sexuell patient den dagen hen kliver över tröskeln till sjukhuset eller vårdcentralen?

Else-Marie Rasmusson tror att det till viss del handlar om normer, så kallade sexuella skript.

— Både i samhället och på ett personligt plan har vi så många föreställningar om vilka som har sex, vilken typ av sex och så vidare. Men det är sällan vi ser äldre, funktionsnedsatta och sjuka som sexuella individer. Men man kan faktiskt ha sex och vara sjuk, säger hon.

Vill inte gå över gränsen

En annan förklaring till tystnaden kan vara att personalen är rädd att göra fel och gå över gränsen för patientens integritet. Jan Mårtensson, sjuksköterska och professor vid Jönköping University, konstaterar att ämnet fortfarande är laddat.

Jan Mårtensson beskuren 1.jpg
Jan Mårtensson.

— Men man kan göra det ganska odramatiskt genom att först uppmärksamma att det är ett vanligt problem och till exempel säga ”vi vet att personer som genomgår den här behandlingen kan uppleva minskad lust — är det något du vill prata om?”. Då kan patienten och eventuell partner själv avgöra om de vill prata om det eller inte och det blir mycket lättare att få i gång en konversation, säger Jan Mårtensson.

Han ser också att forskningen inom området sexuell hälsa släpar efter. Många studier är gamla och de senaste är framför allt sammanställningar av tidigare forskning.

— Vi har redan kartlagt att det finns ett stort behov och vi vet vad som behöver göras. Nu skulle jag gärna se utvärderingar av interventioner i stället för nya sammanställningar. Vad blir effekten om till exempel frågan kring sexuell hälsa ställs rutinmässigt?

Oro bland unga med cancer

Kanske behöver Jan Mårtensson inte vänta så länge till. Redan nästa år väntas resultat från forskningsprogrammet Fex-Can, som undersöker sexuell och reproduktiv hälsa hos unga vuxna som behandlas för cancer.

I en av studierna testas en intervention där patienter kan behandla oro kring fertilitet och sexuella problem med hjälp av ett internetbaserat program. Studien omfattar drygt 1 000 personer och en av de ansvariga forskarna är Lena Wettergren, sjuksköterska och docent. Hon berättar att de också har utvecklat en utbildningsinsats om sexuell hälsa för sjuksköterskor i cancervården, Fex-Talk.( Se faktaruta)

— Den går säkert att applicera på många fler diagnoser. Just nu försöker vi sprida information om metoden på specialistutbildningen i onkologisk vård, men tyvärr har vi haft svårt att komma in på andra utbildningar för de har så fullspäckat schema, säger Lena Wettergren.

Lena Wettergren och Else-Marie Rasmusson. VF 12-17
Lena Wettergren och Else-Marie Rasmusson. Foto Maria Ejd

Utbildning inom sexuell hälsa bör bli obligatorisk på vårdens grundutbildningar, inte bara på till exempel barnmorskeutbildningen. Det krävde Vårdförbundet student, tillsammans med arbets- och fysioterapeuternas studentförbund, i en debattartikel i våras. Studenterna tycker inte att de får den utbildning de behöver för att kunna möta patienternas frågor kring sexualitet.

Att utbildningen brister bekräftas också i den kartläggning som Folkhälsomyndigheten gjorde 2017 om utbildning i hiv-prevention och sexuell och reproduktiv hälsa, SRHR, på människovårdande högskoleutbildningar. Av sammanlagt nio yrkesutbildningar saknade sju tillräckliga kunskapsområden.

Utse en ansvarig på varje avdelning

Sjuksköterskan Lena Wettergren ser ökad kunskap som en vinn-vinnsituation. Om studenter och nya i yrket får lära sig mer om sexuell hälsa blir de tryggare, arbetet blir mer attraktivt samtidigt som patienterna får den hjälp de behöver.

— Min dröm är att det skulle finnas en sexualitetsansvarig sjuksköterska på varje avdelning på samma sätt som det finns ansvariga för dokumentation, smärta och nutrition. Då skulle kolleger ha någon de kan fråga och den som är ansvarig kan utveckla vården för patienterna.