Mitt under coronakrisen överlämnade Anna Nergårdh förra veckan huvudbetänkandet till utredningen om den nära vården till regeringen. Den påbörjades 2017 och tre tidigare delbetänkanden har redovisats.

Nu kom huvudbetänkandet, i utredningen som heter Samordnad utveckling för god och nära vård. Uppdraget har varit att presentera vilka förändringar som behövs för att hälso- och sjukvårdens fokus ska skifta från den akuta vården, till mer primärvård, och ibland också vård i hemmet.

– Vi behöver skapa ett modernt system för hälso- och sjukvård, som fungerar i dag, när vi har en demografi och befolkning där många har långvariga tillstånd och kronisk sjukdom. Då blir primärvården särskilt viktig, säger Anna Nergårdh.

Koppla ihop delar av vården

Hon menar att utredningen försökt se hälso- och sjukvården mer som en helhet där akutsjukvård, specialiserad vård och primärvård ska kopplas ihop bättre än i dag.

– Nära vård är ett förhållningssätt. Vården ska uppfattas som nära för att den hänger väl ihop, säger hon.

Mer hälso- och sjukvård ska skötas nära medborgarna i hemsjukvård och primärvård. Det har alla delarna i utredningen syftat mot. En stor del av den vården ansvarar kommunerna för.

– Det här är ingen quickfix, vi beskriver det som en omställning över en 10-årsperiod. Det är ingen förändring som består av några enstaka beslut på nationell nivå. Beslut måste också fattas av regioner och kommuner på hemmaplan. Vi måste kunna förklara för patienter, brukare, invånare vad det är för förändringar vi behöver göra och varför.

Hemsjukvården byter namn

En nyhet i huvudbetänkande är att kommunernas hemsjukvård ska byta namn till hälso- och sjukvård i hemmet.

Vad gör det för skillnad?

– Det ska synliggöra kommunens sjukvård. Förståelsen för att en stor del av hälso- och sjukvården är kommunal varierar. Ibland låter det som att kommunens hemsjukvård är en enklare vård, fast den i verkligheten ofta är mer komplex. Det måste bli ändring på det. Det enda som skiljer den från regionens är platsen, som är hemmet.

Anna Nergårdh menar att kommunerna också måste få bättre förutsättningar att ta det ansvar de redan har i dag. För att kunna ge god vårdkvalitet behöver de på många ställen mer resurser. Hon tycker att det är dags att kommunerna får en större del av kakan när staten gör överenskommelser med Sveriges kommuner och regioner, SKR.

– De överenskommelserna innehåller ofta finansiering. Då behöver kommunerna omfattas. De får en del redan nu, men i förhållande till sitt uppdrag en mycket liten del.

Personcentrerad vård

Den personcentrerade vården, som drivits framåt av Vårdförbundet i flera år, märks i förslagen.

– Idag hamnar patienten ofta mellan två stolar, regionens och kommunens hälso- och sjukvård. Därför handlar flera av våra förslag om en starkare samverkan mellan region och kommun.

Ett förslag är att patienten eller brukaren ska få rätt till ett patientkontrakt med vården. Det ska en kommande lagändring i patientlagen göra tydligt.

Patientens och brukarens rätt att få en individuell vårdplan ska också harmonieras i olika lagar.

– Vården ska planeras ur individens perspektiv, även om det är flera vårdgivare inblandande, både i regioner och kommuner. Det är mycket viktigt att de patienter som har de största och mest komplexa behoven får delaktighet, och kan se och förstå vårdplanen.

Inte hela vägen med lagstiftning

Hon menar att i dag hänger inte systemen ihop, inte för patienten och inte heller för de medarbetare som försöker lotsa den sjuke framåt. Syftet med lagförändringarna är att patienten själv kan se vad som ska hända och var, samtidigt som personalen hos vårdgivarna kan det också.

– Samtidigt kan man inte komma hela vägen med lagstiftning. Personcentrerad vård är ett förhållningssätt och det behövs en förändring av kulturen inom hälso- och sjukvård. Man får försöka förändra den så här med små nålstick.

I flera av utredningens delförslag har sjuksköterskans roll lyfts fram, kanske allra mest distriktssköterskans, vilket Vårdfokus rapporterat om i flera artiklar.

Läs mer: Vill lyfta fram primärvårdens alla professioner

Ett av de avgörande, tidigare presenterade, förslagen är att kontinuiteten för patienten ska stärkas och att en fast vårdkontakt lyfts fram. Den är inte bunden till en viss yrkesgrupp. Det är en av utredningens förslag som tydligast visar en ny möjlighet för sjuksköterskor.

– Den fasta vårdkontakten kan vara en distriktssköterska på ett särskilt boende, eller en barnmorska under en graviditet, eller en läkare på en vårdcentral.

Svårt få fram praktikplatser

Inom området utbildning och forskning kommer nyheter i förslaget. Alla som bedriver hälso- och sjukvård ska också ha ansvar för utbildning. Som det är i dag vilar ansvaret tungt på offentligt drivna vårdgivare, och speciellt på sjukhus och vårdcentraler.

Det har inneburit att det är svårt att ordna praktikplatser under utbildningarna till legitimationsyrken. Nu vill utredaren se en ändring i hälso- och sjukvårdslagen.

– Tidigare har det varit självklart, men i dag består sjukvården av många aktörer. Det är viktigt att synliggöra i lagen att regioner och kommuner kan ställa krav på alla som deltar i hälso- och sjukvård.

Forskning och vidareutbildning

Det gäller inte bara praktikplatser, utan att ge personalen möjlighet till att bedriva forskning och vidareutbilda sig.

– Våra legitimerade professioner har akademisk utbildning och förväntar sig att kunna delta i forskning och undervisning. Det är också viktigt att skapa förutsättningar för utveckling och karriärvägar.

Anna Nergårdh och hennes arbetsgrupp har under de tre år utredningen pågått, rest landet runt och haft möten och dialoger med allt från personalgrupper till regionledningar och andra makthavare.

Se hennes filmpresentation av huvudbetänkandet här.

– Enligt mig är kompetensförsörjning det största problemet i svensk sjukvård. Vi måste ha med personalen i alla diskussioner och göra förändringar som leder till ett hållbart arbetsliv. Utan vårdpersonal, så finns ingen hälso- och sjukvård.