Stämningen i rättegångssalen i Kristianstads tingsrätt är tryckt när skärmen släcks ner. Nyss visades en bild från pojkens ettårsdag. En leende mamma och pappa i färgglada kalashattar kramar om sin lille son. Nästa bild backar tillbaka nästan ett helt år. Pojken som nyfödd på sjukhuset – med infarter, slangar och elektroder på kroppen.

Den långdragna förlossningen slutade med att barnet föddes svårt medtaget med syrebrist och hjärnskador. Han fördes akut till universitetssjukhuset i Lund för kylbehandling och respiratorvård. Efter en tid fick han diagnosen cerebral pares och dog i hemmet en månad in på sitt andra levnadsår.

Kritik från Ivo

I dag mötte pojkens föräldrar den barnmorska som var med under förlossningen. Hon åtalas för vållande till kroppsskada, alternativt för framkallande av fara för annan, för att hon höjt det värkstimulerade droppet flera gånger under förlossningen trots att värkarbetet redan var överstimulerat och barnets hjärtljud var påverkade.

Åklagaren Elena Severin bedömer brottet som grovt eftersom hon menar att barnmorskan agerat mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Läs mer: Barnmorska åtalas för brott efter förlossning

Fallet har tidigare granskats av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som gav barnmorskan skarp kritik. Det resulterade bland annat i att hon omplacerades till en annan tjänst.

Droppet var inte ordinerat

Under rättegångens första dag redovisade åklagaren – med stöd från journalanteckningar, ctg-kurvor och medicinska expertutlåtanden – förlossningsförloppet. Fokus var på det värkstimulerande dropp som kvinnan fått precis innan den åtalade barnmorskan gick på sitt pass och som barnmorskan i sin tur höjde fler än fyra gånger under natten. Enligt sjukhusets skriftliga rutiner får barnmorskor höja hastigheten på droppet med 10 milliliter varje halvtimme till max 90 milliliter per timme. Men bara under förutsättning att värkarna inte är fler än fem per tio minuter och barnet mår bra.

I det aktuella fallet hade mamman under större delen av förlossningen runt sex–sju värkar per tiominutersintervall och barnets hjärtljud, som mättes via ctg och skalpelektrod, var avvikande redan tidigt under barnmorskans pass. Trots detta höjde barnmorskan droppet flera gånger och tillkallade inte läkare.

Enligt försvarsadvokat Björn Hurtig erkänner barnmorskan att hon höjde det värkstimulerade droppet flera gånger under natten. Hon erkänner också att hon vid något tillfälle borde ha sänkt dropptakten eller stängt av droppet.

Björn Hurtig Foto Sanna Björkman.jpg
Försvarsadvokat Björn Hurtig menar att flera säkerhetsbrister kan ha påverkat händelseförloppet under förlossningen, till exempel att det inte fanns någon koordinator på det aktuella passet. Foto: Sanna Björkman

Samtidigt förnekar barnmorskan att hon uppfattat, eller borde ha uppfattat, att värkarbetet var överstimulerat och att det förelåg patologiska ctg-förändringar.

– Att hon inte uppfattat detta beror dels på att mätinstrumenten var dåliga och svåra att få på plats. Dels att sjukhuset hade dåliga rutiner som redan dagen efter den aktuella förlossningen har ändrats och att hon hamnade i så kallat tunnelseende, säger Björn Hurtig.

Mår väldigt dåligt

Under en paus i förhandlingarna berättar Björn Hurtig för Vårdfokus att barnmorskan mår fruktansvärt dåligt av det som har hänt.

– Hon har aldrig varit med om något liknande och är alltid väldigt mån om att göra väl. Med all respekt för föräldrarnas sorg så är det här en fruktansvärd händelse för alla inblandade – i detta fall finns bara förlorare.

Senare under dagen förhördes de båda föräldrarna var för sig. Mamman beskrev en okomplicerad graviditet och en förlossning som startade med värkar tidigt en morgon i november. När hon kom in på förlossningen var hon öppen ungefär en centimeter och fick stanna kvar. Framåt kvällen samma dag önskade hon smärtlindring och fick en epidural.

Kvällsbarnmorskan satte också ett värkstimulerande dropp – utan läkarordination, vilket föreskrifterna egentligen kräver. När den nu åtalade barnmorskan gick på sitt pass utgick hon från att droppet var ordinerat av läkare.

Mamman hade vid det här laget mycket ont och epiduralen hade bara tagit på ena sidan av ryggen. När nattbarnmorskan kom kallade hon på narkosen för att kontrollera epiduralen, som sedan togs bort.

Var orolig för barnet

Mamman hade hela tiden mycket ont och hann inte vila mellan de täta värkarna. På åklagarens fråga om hon märkte att det var något annorlunda under förlossningen svarade hon:

­– Det var mitt första barn och jag hade inget att jämföra med. Jag frågade ofta om hur han mådde – eftersom jag inte mådde bra var jag orolig att han inte skulle må bra. Men då fick jag hela tiden svar att allt såg jättebra ut.

Även pappan berättade senare under sitt förhör att han inte visste vad han skulle förvänta sig mer än att det skulle göra väldigt ont för kvinnan.

Under eftermiddagen var det barnmorskans tur att få frågor från åklagare och försvarsadvokat. Hon gav ett samlat, men pressat, intryck när hon berättade om den ödesdigra natten för mer än tre år sedan.

Tunnelseende

Åklagaren bad henne bland annat tolka ctg-kurvorna i förhållande till värkmätningarna. Hon kunde se att värkarna ofta översteg fem per tio minuter på kurvan, men kunde inte förklara varför hon fortsatte att höja droppet.

– Troligtvis ville jag få mer kraft i värkarna. Jag var i en total loop och var helt övertygad om att barnet skulle komma vid nästa värk. Jag var i tunnelseende, det har aldrig hänt mig tidigare. Det är supertragiskt det som hände, berättade barnmorskan nu med tårar i ögonen.

Hon menar att tekniken var dålig och att det var svårt att få till en bra ctg-kurva. Med facit i hand hade hon stängt av droppet och ringt läkaren, sade hon.

I morgon fortsätter rättegången – då har undersköterskan, barnmorskan och läkaren som arbetade tillsammans med den åtalade under natten kallats för att vittna. Även en barnläkare och en professor i gynekologi kommer att ge sina utlåtanden om vad som kan ha orsakat barnets syrebrist.

Vårdfokus är på plats i Kristianstad för fortsatt rapportering.