Vårdföretagarna, arbetsgivarorganisation för privata vårdgivare, och Vårdförbundet har sedan i slutet av mars suttit i förhandlingar om ett tillfälligt avtal med anledning av behoven som uppstått i krisen. Men parterna står så långt ifrån varandra att förhandlingarna har avbrutits utan att någon överenskommelse ens varit nära.

"De ville inte betala för det"

Enligt Vårdförbundet skulle avtalet ge Vårdföretagarna möjlighet att bland annat låta personal jobba mer än 48 timmar i snitt per vecka, att dygns- och veckovilan skulle kunna hamna under gränsen för vad arbetstidslagen kräver, att semestern skulle kunna flyttas så att den största delen av den hamnade i september och att bara tre veckors ledighet beviljades åt gången. Dessutom skulle arbetsgivaren kunna låna ut personal till både regioner, kommuner och andra företag inom koncernen.

– Det var många saker som Vårdföretagarna ville ha men de ville inte betala för det. Vi kunde inte tro att de faktiskt utgick ifrån att vi skulle gå med på alla de här försämringarna. En pandemi är en pandemi, men den sätter ju inte alla villkor ur spel, säger Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.

– Vi har förståelse för att man kan behöva bemanna på ett annorlunda sätt under en kris, men vi har inte förståelse för att man tror att man kan göra det utan att betala för det obekväma och den utmattning som blir effekten när man jobbar alldeles för mycket. Vi förstår faktiskt inte hur de resonerat här, det känns inte seriöst.

Jämför med krislägesavtalet

Hon jämför de privata vårdgivarnas förslag med krislägesavtalet, som ger en mer än fördubblad lön från första arbetade minuten och ännu mer vid nödfallsövertid.

– Det är ett ganska omfattande avtalsförslag som vi har sagt nej till. Varje del av det innehöll stora uppoffringar för våra medlemmar som det hade behövts väldigt mycket ekonomisk kompensation för att säga ja till. Att arbeta mer än 48 timmar i veckan är en väldigt stor uppoffring, att få mindre dygns- och veckovila är en stor fråga, att få en kortare huvudsemester och att få beviljad och påbörjad semester återkallad är stort, och de var faktiskt inte beredda att betala tillräckligt för det, säger Annelie Söderberg.

Skickar ut checklista

Utgångspunkten i semesterlagen är att arbetstagare ska få ha semester i minst fyra sammanhängande veckor någon gång under perioden juni–augusti varje år. Det går dock att avtala om annat och arbetsgivare kan också förlägga semesterperioden till en annan tid ”när särskilda skäl föranleder det”.

Vårdförbundet förväntar sig att arbetsgivare även utan ett nytt avtal kommer att vilja göra tillfälliga förändringar i anställningsförhållanden.

Missa inte det senaste från Vårdfokus - prenumerera på vårt nyhetsbrev

– Vi antar att arbetsgivaren ändå kommer vilja göra saker som att låna ut personal till andra verksamheter, men det får bli på frivillig basis i så fall. Och om arbetsgivaren vill göra något med semestern så tycker vi att man ska ta betalt för att gå med på en semesterflytt, till exempel. Vi har skickat ut en lista med råd till medlemmar som kan bli kontaktade av arbetsgivare om sådana här saker, säger Annelie Söderberg.

Här hittar du checklistan för privat anställda

Vill ha större flexibilitet

Per Östlund är förhandlingschef för Vårdföretagarna. Han beklagar att förhandlingarna tog slut som de gjorde.

– Det är tråkigt att Vårdförbundet tackat nej, vi har tecknat de här avtalen med tre andra motparter. Pandemin utsätter både de anställda och företagen för enorma påfrestningar och vi behöver ett avtal med större flexibilitet än vanligt, men under ordnade former naturligtvis. De avtal vi har värnar vi om men de är ändå till för någon slags normal situation som vi inte har nu, säger han.

Vad var syftet med det tillfälliga avtal ni ville ha?

– Det vi tänkte var att det här avtalet helst aldrig skulle behöva användas, så att man får semester när man ska och att alla arbetstidsregler hålls. Men om det inte funkar, om det är mycket mer att göra i verksamheten plus att många i personalen är sjuka, så hade vi tänkt oss några punkter där man skulle kunna överskrida de gränser vi har och förenkla vissa delar, säger Per Östlund.

I krislägesavtalet ökar arbetstiden men då höjs också ersättningen kraftigt. Det senare menar Vårdförbundet saknades i ert förslag?

– I krislägesavtalet så höjs den ordinarie arbetstiden och man får betalt för det, men i vårt avtal så skulle vi ha kvar ordinarie arbetstid i botten och i stället betala extra om man lägger ut en övertidstimme mer än vad dagens avtal medger, vilket betyder att man skulle få mer än dubbel ersättning för just den timmen.