Riktlinjen för prioritering handlar om intensivvårdsresurser, men berör i en bilaga också hur andra vårdresurser kan frigöras, säger Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet.

Mängden patienter som behöver avancerad vård på grund av coronavirusets spridning förväntas öka den närmaste tiden. På uppdrag av Socialstyrelsen har Lars Sandman tillsammans med läkare och andra etiker, på bara en vecka tagit fram riktlinjen som stöd för sjukvården. I fredags skickade han in den till Socialstyrelsen.

Alltid svåra beslut

– Inom intensivvården fattar man alltid många svåra beslut men normalt har man en rad åtgärder som kan prövas även när nyttan för patienten är tveksam. Måste man hårdprioritera blir det annorlunda, man kan tvingas avbryta behandling innan allt har hunnit prövas eller få avstå redan från början, säger Lars Sandman.

Vanligtvis tittar man på svårighetsgrad av sjukdom, patientnytta och kostnadseffektivitet. Det enda ålderkriterium som är aktuellt i svensk vård är biologisk ålder. Det är åtskilt från kronologisk ålder – hur gammal man är räknat i år. Biologisk ålder ingår i patientnytta och tar hänsyn till vilken möjlighet patienten har att tillgodogöra sig behandlingen, förklarar Lars Sandman.

Det betyder att en yngre patient med svåra underliggande sjukdomar kan prioriteras bort framför en lite äldre, men för övrigt frisk, patient.

Ger etisk stress

Det är inte bara personal inom intensivvården som kommer att ställas inför svåra beslut vid en utbredd spridning av viruset, poängterar han. Det gäller även inom till exempel geriatriken och på äldreboenden.

– De kommer inte att kunna skicka alla de patienter som insjuknar till intensivvården utan får själva göra prioriteringar och hantera patienterna.  

Vid alla de här besluten kan det uppstå etisk stress, något som också riktlinjen uppmärksammar. Den är avsedd att vara ett etiskt stöd för vårdpersonalen.

– Den innehåller kanske självklarheter för vården men när man blir osäker och ska fatta svåra beslut kan det vara viktigt att känna att det finns en genomtänkt grund för det, trots allt, säger Lars Sandman.

Om inte annat så kan riktlinjen kanske underlätta vid kommunikationen i vårdteamen kring vilka patienter som inte kommer att få fortsatt behandling, tänker han sig. Något som det inte alltid råder konsensus kring.

Annat i Norge

Riktlinjen behandlar generellt prioritering av patienter med behov av intensivvård. Det kan även röra sig om till exempel trafikolyckor eller förgiftning.

I andra länder gör man ytterligare prioriteringar. I Norge tar man vid smittsamma sjukdomar även hänsyn till om patienten fyller en viktig samhällsfunktion, exempelvis som sjukvårdpersonal, säger Lars Sandman. I Sverige finns det ett riksdagsbeslut på att vården inte ska ta någon hänsyn till social ställning. 

Inte heller livsstil ska avgöra vilken vård som ges, något Lars Sandman påpekar att man ibland hör personer i samhället förespråka.