Många med obearbetade trauman när smittan ökar
Många som jobbade i covidvården i Jönköping behöver samtalsstöd för att bearbeta minnen. Andra är besvikna över indragna semestrar och att arbetsgivaren inte lyssnade i våras. Regionen ångrar mycket och försöker bygga nytt förtroende — men hinner de innan smittan får fäste på nytt?
Region Jönköping har gått upp i stabsläge och lokala allmänna råd har införts på grund av ökad smittspridning. I början av denna vecka vårdades 24 patienter för covid-19, varav fyra på intensivvårdsavdelning.
Det väcker obehagliga minnen till liv. En del vårdpersonal mår dåligt när det passerar vårdplatserna som användes under pandemins topp. Andra beskriver att de påverkas fysiskt när de ser någon från den högre ledningen komma i korridoren, trots att man kanske aldrig träffat personen tidigare men som blivit en symbol för den tunga tid som varit. Det berättar Iréne Sjövall Sanned, ordförande för Vårdförbundet i Jönköping.
— I våras fanns det en ilska som visade på att man hade energi. Nu ser jag med oro att allt fler resignerat, de är trötta och saknar samma energi. Samtidigt ökar smittan och personal kommer ombes hjälpa till igen. Om det ska fungera måste regionen agera på ett helt annat sätt än de gjorde i våras. Då fick de tunnelseende, eller snarare panik, och körde på utan omtanke, säger Iréne Sjövall Sanned.
Två stora tvister
Vårdfokus har i flera artiklar berättat om den turbulenta våren som ledde till en förtroendekris för tjänstemän och politiker. Vårdpersonalen var starkt missnöjd med låga ersättningar för att arbeta i covidvården, sena semesterbesked och utebliven kompensation för flyttade semestrar. Cirka 400 av Vårdförbundets medlemmar omplacerades under pandemin. Det sades att det skulle vara på frivillig väg, men så blev det inte alltid. Många kastades på obestämd tid in i något de inte var förberedda på.
Läs även: Förtroendekris i Jönköping leder till uppsägningar
För närvarande driver Vårdförbundet tvisteförhandlingar för cirka 100 medlemmar när det gäller semesterplaneringen, och för ytterligare cirka 140 medlemmar angående arbetstidsförläggningen under coronapandemin. Iréne Sjövall Sanned upplever att diskussionsklimatet är bra i tvisteförhandlingarna. Just nu är hon mer orolig för personalens psykiska hälsa, och hur de ska orka en andra våg.
Obearbetade trauman
Regionen genomförde nyligen en enkät bland operations-, anestesi- och intensivvårdspersonal som jobbade på länets samtliga covid-iva. Den besvarades av cirka 70 procent, eller 270 personer. Av dessa uppgav 45 personer att de är i behov av samtalsstöd — vilket regionen lovat ta tag i genast. Utöver dessa har flera andra fått professionell hjälp av regionens företagshälsovård.
—Särskilt bland operations- och anestesipersonal som omplacerades är det många som bär på obearbetade trauman, men också bland ambulanssjuksköterskor. Eventuella framtida förflyttningar utanför anställningsavtalen måste vara frivilliga. Vi har påtalat det och ett flertal andra saker som handlar om att personalen måste bli bättre omhändertagen. Det tror jag har bidragit till att regionen vänt, de vill ställa saker tillrätta. Det viktiga är att det inte blir tomma ord utan att de agerar, säger Iréne Sjövall Sanned.
”Gjorde inte det vi borde ha gjort”
Den bilden delas till stor del av Patrick Nzamba, hr-direktör i Region Jönköping sedan 20 augusti i år. Han är van vid att samarbeta tätt med fackliga parter, något han ser som en självklarhet och förmån eftersom facket är ”personalens demokratiska förlängda arm”. Han tycker det är djupt olyckligt att en del medarbetare är besvikna och upplever att ingen lyssnade i våras.
Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev
— I många fall beror det på att vi som arbetsgivare inte gjorde det vi borde ha gjort. Samtidigt befann vi oss i en pandemi och krissituation. Ingenstans i världen var man riktigt förberedd på att det kunde slå till på det här sättet. Dessutom avled regionens dåvarande hr-direktör på ett tragiskt sätt i början av mars. Det var många som fick sitta på dubbla stolar för att lösa den ansträngda situation, säger Patrick Nzamba.
Han berättar att regionen har gjort en rad saker för att återbygga förtroendet, lindra personalens oro och ge bättre förutsättningar nu när smittspridningen ökar.
Lyssnat på personalen
Förutom att personal ska få hjälp att bearbeta sina upplevelser handlar det bland annat om att en extern utredare ska titta på hur arbetsmiljön på länets samtliga covid-iva har varit. Och för några veckor sedan ordnade regionen ett möte med fackliga företrädare och berörd personal, som fick lämna synpunkter på hur våren har varit och vad som kan göras bättre framöver.
Vid mötet efterfrågades en större tydlighet om hur länge personal kan komma att lånas ut, samt hur långa arbetspassen ska vara. En del upplevde att det var psykiskt ansträngande att arbeta åtta timmar i sträck på covid-iva under flera veckors tid. Goda exempel från Höglandssjukhuset i Eksjö och Värnamo sjukhus lyftes fram, där personalen var inne på covid-iva i högst fyra timmar för att sedan rotera ut till sin hemmaavdelning.
— Personalens synpunkter ligger till grund för hur vi planerar framåt. Vi kommer även diskutera med Vårdförbundet om en ersättning som är tydlig och rättvis. Med tanke på de sena semesterbeskeden i somras upplever jag att det är många som framför allt vill ha sin planerade ledighet vid jul och nyår. Det vill vi tillmötesgå så långt som möjligt, men måste vi på grund av pandemin rucka på lagda scheman tänker vi oss en rejäl ersättning, säger Patrick Nzamba.
Måste vara mer lyhörda
Frågan är om regionens åtgärder kommer i tid. Hur ska personal som fortfarande är slutkörd och som bär på tunga minnen förmås att rycka in i covidvården? Patrick Nzamba menar att det ytterst handlar om enskilda bedömningar.
— Vi betonar, precis som Vårdförbundet, att frivillighet ska vara normen i det här. Sen kan vi hamna i en situation där det inte räcker. Då måste vi som arbetsgivare vara försiktig och lyssna till dem som säger ”nej, det här klarar jag inte”. Jag hoppas verkligen att vi inte hamnar där. Vi har lärt oss mycket av det som hände under våren och är bättre förberedda.