Barnmorskorna tar plats i rutan
Lustgas, värkar och glädjetårar. I den nya SVT-dokumentären Barnmorskorna får vi kika in bakom kulisserna på förlossningen på Huddinge sjukhus. Barnmorskan Maria Fogelström är en av huvudpersonerna.
I veckan sändes det första av tre avsnitt av dokumentären Barnmorskorna på SVT. I centrum står de fyra erfarna barnmorskorna Agneta Grankvist, Karin Henley Listemar, Maria Fogelström och Camilla Särnholm på förlossningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Det var producenten Ulrika Stenström som tog kontakt med barnmorskorna för lite mer än år sedan. Hon ville skildra barnmorskans hela arbetsfält — från mödravård till förlossning och eftervård.
Corona satte stopp
Egentligen skulle det ha blivit totalt åtta program, men som för så mycket annat kom coronapandemin emellan. Besöksförbudet satte i våras stopp för fortsatta inspelningar och produktionen hann bara få material för tre avsnitt.
– Filmteamet hade precis börjat skugga oss och det kändes jättetrist att inte kunna fortsätta. Men som tur var hade de fått ihop material så att det i alla fall kunde bli några avsnitt, berättar Maria Fogelström.
I programmet kontrollerar barnmorskorna ctg-kurvor, peppar födande kvinnor genom värktoppar, undersöker underliv och sköter nyfödda — allt inför kameran. För Maria Fogelström kändes det aldrig konstigt att ha ett filmteam i ett hörn av salen.
– Jag kände mig väldigt avslappnad hela tiden. De var jättetrevliga och jag fick direkt förtroende för producenten och filmarna. Det kändes att de ville göra något bra, berättar Maria Fogelström.
Var det något ni fick göra annorlunda när kameran var på?
– Nej ingenting. Det är ju en dokumentär och då ska ju allt vara precis som vanligt, det ska inte putsas.
Vad hade ni för plan om något skulle gå snett med mamman eller barnet?
– Som barnmorska kan jag ofta se eventuella komplikationer i förväg och är beredd. Nu skedde det inget i de förlossningar som visas i de här avsnitten, men hade det gjort det så tycker jag det hade varit bra om det hade visats. Det är ju så det ser ut i verkligheten. Filmar man, så filmar man, tänker jag. Skulle det ha hänt något så hade jag bara fokuserat på kvinnan som vanligt.
Hur fungerade det med sekretessen?
– Det sköttes väldigt proffsigt av SVT och både personal och patienter visste att vi kunde få ångra vår medverkan ända in i det sista.
Kommer det fram något av den pressade arbetssituation som många barnmorskor upplever?
– Absolut, både Agneta Grankvist och Karin Henley Listemar får möjlighet att berätta om hur de har ansvar för flera födande på samma gång och får äta kall lunch klockan två.
Nytt arbetssätt
Den pressen är inget Maria Fogelström själv upplever längre. Hon och Camilla Särnholm arbetar på Min Barnmorska, en arbetsmodell för barnmorskor som startade för drygt två år sedan på Huddinge sjukhus. I modellen, som på engelska kallas case-load, följer barnmorskan kvinnan genom graviditeten, förlossningen och eftervården.
Läs mer: Här får kvinnan samma barnmorska hela vägen
Det handlar om att skapa kontinuitet och trygghet för kvinnorna och riktade sig från början till förlossningsrädda. Barnmorskorna arbetar i team som har beredskap för ett fast antal gravida. De kan ägna sig helt åt en födande kvinna åt gången.
Eftersom barnmorskorna arbetar sida vid sida på samma avdelning ger det en inblick i hur de olika arbetssätten fungerar. Maria Fogelström tycker att det är bland det viktigaste med programmet.
– Förhoppningsvis tittar politiker och andra beslutsfattare och förstår att det går att arbeta som vi gör i Min barnmorska. Att de ser att det är hållbart för oss barnmorskor och något som kvinnor efterfrågar. Vi vill ju att alla kvinnor ska få den här valmöjligheten när de ska föda barn, säger hon.
– Jag tycker också att det är fint att den födande kvinnan får ta plats. Att födandet normaliseras, det är inte farligt utan starkt och fint, säger Maria Fogelström.
Vilka reaktioner har du fått på din medverkan?
– Enormt positiva! Vänner, bekanta och kollegor har hört av sig och säger att de tyckte så mycket om programmet och alla säger att de grät när de såg första avsnittet. Jag förstår dem, det blir ju inte större än så — att se ett barn födas. Jag grät faktiskt själv när jag såg programmet, det är nog lättare att göra det när man är en betraktare.
– Det är sällan jag gråter på jobbet, men visst händer det. Framför allt kan jag bli väldigt rörd när jag ser andra gråta, det där första ögonblicket när föräldrarna får se sitt barn för första gången och jag tar ett steg tillbaka.