‒ Det här har fått mig att börja fundera på om jag ska vara kvar här eller inte, säger Rebecka Torge som arbetar på mäva, medicinsk äldrevårdsavdelning.

När Vårdfokus besöker Trollhättan den här sista dagen i september träffar vi sjuksköterskor från flera olika avdelningar. De berättar om en tung period under pandemin vare sig de har arbetat på covidavdelning, på akuten eller på iva. Samtidigt finns en stolthet över att de klarade covidvården så bra.

08_Trollhättan.jpg
Stopp nummer 8 på Vårdfokus rundresa är Trollhättan där vi träffar sjuksköterskor på Näl som arbetat i covidvården. Bild: Madelene Wikberg.

Och visst har de fått uppskattning för slitet under våren och sommaren. Från sina chefer, allmänheten, patienter och anhöriga. Dessutom är de bra på att stötta varandra. Däremot svider det rejält att sjukhusledningen nu bestämt att arbete varannan helg är "det nya normala" och dessutom har tagit bort en arbetstidsförkortning som vissa avdelningar, bland annat akuten och iva, har haft förut.

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Ställde om till covidvård

‒ Det kändes skit. Det var väldigt tufft när vi efter semestrarna fick veta att vi ska fortsätta jobba varannan helg som under covidpandemin, i stället för två helger av fem som vi gjorde förut, säger Rebecka Torge.

Hon blev färdig sjuksköterska för ett år sedan och har arbetat på äldrevårdsavdelningen sedan dess och trivs jättebra med arbetet och patientgruppen. När det nya coronaviruset spreds fick de veta att deras avdelning skulle ställa om till att enbart vårda äldre med covid-19.

‒ Vi hade fått se en utbildning på video men var annars oförberedda på vad som väntade oss när de första patienterna kom. Det kändes ändå bra att kunna göra en insats och ta hand om en patientgrupp som vi var vana vid. Det gick ganska bra i början trots allt, säger Rebecka Torge.

Rebecka Torge 2.jpg
- Jag hade ju inte ens jobbat ett år som sjuksköterska och så blev jag jättesjuk på jobbet. Det hade jag nog inte räknat med, säger Rebecka Torge. Foto: Hans Zetterberg.

Sedan började personalen bli sjuk. Rebecka Torge säger att det är svårt att veta var det brast och att det finns olika åsikter om orsaken till att så många insjuknade själva. Minst 20 sjuksköterskor och undersköterskor på avdelningen fick covid-19.

‒ Var det skyddsutrustningen? Blev vi smittade av patienter eller smittade vi varandra? Gjorde jag själv något fel?

Läs också: "Vi vet inte om vi skulle orka ställa upp en gång till"

Blev själva sjuka i covid

Rebecka Torge insjuknade också i covid-19 samtidigt som flera kolleger som hade arbetat samma helg. Hon låg hemma i två veckor.

‒ Den första veckan var jag så sjuk så jag ville dö, även om jag förstod att jag inte kommer att göra det. Jag var extremt trött och tät i luftrören. När jag andades ut lät det och bubblade.

Det finns fortfarande en kvardröjande trötthet efter allt som hände. Så när Rebecka Torge fick veta att det som de trodde var tillfälligt under pandemin, att jobba varannan helg, skulle permanentas åtminstone året ut, så gick luften ur henne.

‒ En av anledningarna till att jag trivts bra är att vi jobbat två av fem helger. Jag känner att jag inte orkar ge mer av mig själv och min tid – så jag ser mig om vad som finns av andra jobb. Jag vet flera som gör det.

Sämre arbetstider och villkor

På akutmottagningen har de inte bara tvingats in på varannan helg utan de har även blivit av med en arbetstidsförkortning som innebar att de fick betalt för heltid men bara var schemalagda till 85 procent. Där fick de inte heller det "risktillägg" på 500 kronor per pass som andra fått som arbetar i covidvården inom Västra götalandsregionen.

Christel Wallin porträtt.jpg
- Jag undrar om vårdpersonalen är redo för en andra våg av covid. Jag tror inte vi kommer att ställa upp igen om inte våra villkor blir bättre, säger Christel Wallin. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Vi har inte fått något extra under den här tiden utan bara fått sämre arbetstider och villkor som "tack", säger Christel Wallin som arbetar på akuten, men som för närvarande är deltidssjukskriven. Sedan slutet av april har hon varit hemma med misstänkt covid i omgångar och haft bröstsmärta och dyspné.

Personalen på akuten har tagit emot covidpatienter under hela pandemin, många gånger under riskabla förhållanden.

‒ Vi måste fortfarande utgå från att varje patient kan vara smittad. Det har i efterhand kommit fram att vi oskyddade tagit emot patienter som vi inte visste var smittade, berättar Christel Wallin.

Flera i personalen har varit sjuka även här. Det, tillsammans med att det saknas ett 20-tal sjuksköterskor och de försämrade villkoren, skapar oro för framtiden.

‒ De erfarna har lämnat i stor utsträckning och i stället anställs nyexaminerade sjuksköterskor. Men nu har vi fått nog, vi vill få bättre villkor – inte sämre, säger Christel Wallin.

Läs också: De drar ett tungt lass när fler ska testas för covid

Har gjort mycket för återhämtningen

Även på iva tvingas sjuksköterskorna nu arbeta varannan helg och blir av med sin arbetstidsförkortning.

‒ Det känns hemskt. Arbetstidsförkortningen var det bästa som hänt under mina 20 år som sjuksköterska och första gången vi fick någon slags kompensation. Det gjorde otroligt mycket för återhämtningen, säger intensivvårdssjuksköterskan Hanna Strömberg som arbetat på covid-iva under hela pandemin.

Hanna och britt-Marie Trollhättan.jpg
Arbetet på iva i Trollhättan har återgått till det normala för Hanna Strömberg och Britt-Marie Elg Gustavsson. I dagsläget vårdas ingen patient med covid-19 här. Foto: Hans Zetterberg.

Vi står i korridoren utanför iva där det nu inte längre finns någon med covid-19. Här har 63 covidsjuka vårdats med en topp i slutet av april då 16 patienter vårdades samtidigt under några veckor. Hanna Strömberg och kollegan Britt-Marie Elg Gustavsson berättar att de började förberedelserna tidigt och organiserade vården på samma sätt som de gjort under tidigare somrar med patienterna i ett stort rum.

‒ Vi kunde ordna 13 platser ganska omgående och har hela tiden känt att vi jobbat professionellt. Samtidigt fick vi 150 nya medarbetare till oss från narkos, operation och andra verksamheter. Det var personal som aldrig tidigare arbetat med intensivvård, men vi lade stort fokus på vår säkerhet, säger Britt-Marie Elg Gustavsson.

Grät vid köksbordet

Britt-Marie Elg Gustavsson.jpg
- Vi visste ju inte när det skulle ta slut, men så helt plötsligt blev det bara färre och färre patienter, berättar Britt-Marie Elg Gustavsson. Foto: Hans Zetterberg.

Hon har arbetat inom intensivvården i 35 år och varit med om det mesta när det gäller stora olyckor och traumahändelser, men covidpandemin har varit något helt annat.

‒ Det fanns förstås dagar när jag kom hem och bara satte mig och grinade vid köksbordet och inte visste hur jag skulle orka - men det här är ju mitt jobb!

Hanna Strömberg håller med.

‒ Det har varit ett stort stresspåslag och jättetufft många gånger, men jag älskar mitt jobb. Även om jag var rädd att själv bli sjuk och sprida smittan till min familj så ville jag inte missa att få vara med och göra en insats under den här tiden, säger hon.

Hanna Strömberg.jpg
- Vad skulle vi gjort utan alla som kom och hjälpte till på iva? Vi var så beroende av varandra allihop, säger Hanna Strömberg. Foto: Hans Zetterberg.

De tycker att de har varit bra bemannade hela tiden. Det har inte blivit mycket övertid eller extrapass. Så sent som i söndags slutade det sista gänget ur den extra personalstyrkan på 150 personer.

‒ De har jobbat hos oss sedan i mars, det känns tomt när de lämnade. De säger att de blivit väl bemötta och att det varit en otrolig upplevelse trots allt det jobbiga, säger Britt-Marie Elg Gustavsson.

‒ Det har varit en speciell tid och vi som har varit med har något tillsammans för alltid, säger Hanna Strömberg.