Under branden i flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos för två veckor sedan flydde 12 000 flyktingar för sina liv. Överallt längs gatorna sov och bodde de, utan tält, utan vatten eller toalettmöjligheter.

Den danska anestesisjuksköterskan Kamma Skaarup arbetar för organisationen Läkare utan gränser. Hon var på plats i lägret som medicinskt ansvarig för en covidklinik. Det arbetet gick redan före branden trögt. Trots att grekiska myndigheter genomförde masstester i lägret fanns, enligt henne, ingen plan för hur personer med positiva svar skulle tas om hand och isoleras. Sista juli tvingades hjälporganisationen stänga kliniken på grund av problem med tillstånd från grekiska myndigheter.

Isolerade de smittade

Läkare utan gränser driver även en klinik för barnsjukvård, psykisk hälsa och sexuell och reproduktiv hälsa vid lägret.

I början av september, före branden, konstaterades de första fallen av coviddrabbade. De isolerades i mitten av lägret, dit Kamma Skaarup och hennes kolleger tog sig för att kunna vårda.

– Sedan kom katastrofen, hela lägret brann ned. Folk flydde överallt. Det var tusentals och åter tusentals ute på gatorna i 30 graders värme, samtidigt som askan flög omkring överallt. Det var fasansfulla dagar, säger Kamma Skaarup.

Tårgas mot demonstranter

Läkare utan gränser arbetade intensivt för att kunna öppna en fältklinik.

– Men vi fick inte tillgång till det avstängda området. Det var mycket frustrerande, för vi förstod att människor i behov av hjälp låg där. Vi fick börja med en digital hjälplinje för psykiska första hjälpen.

Efter några dagars kaos skulle fältkliniken just öppna och hon hann snabbt tänka att hon var stolt över det. De skulle kunna hjälpa till, även nu när allt blivit ”ett helvete på jorden”.

Plötsligt människor kom springande in.

– Det hade varit demonstrationer, men fredliga, ändå hade polisen använt tårgas. Nu kom människor med ont i ögonen och luftvägarna till oss.

Under en vecka efter branden tog de hand om hundratals patienter. Läkare utan gränser var då den enda medicinska hjälporganisationen som var i gång. På ön finns även ett sjukhus.

– Den psykologiska första hjälpen var viktig. Folk var så rädda, så osäkra på vad som skulle hända, i deras redan osäkra liv. Många var utmattade och uttorkade.

Många barn i lägret

Omkring 40 procent av flyktingarna i lägret är barn.

– Många barn har infektioner. Både vuxna och barn med kroniska sjukdomar saknade mediciner, för alla slags sjukdomar, som diabetes, högt blodtryck och epilepsi. Vi träffade många gravida, vi såg spontana missfall. Vi la om sår, akuta och kroniska. Men inte mycket brännskador, jag tror att alla hann komma ut i tid.  

Vad som orsakade branden är ännu okänt. Men med branden ökade pressen på både Grekland och EU. Situationen var ohållbar och omdebatterad redan tidigare i lägret.

– Man trodde inte att det kunde bli värre. Nu måste EU ta sitt ansvar. Det här är 12 000 personer i nöd, det är inte mycket för EU:s alla länder. Det här är en katastrofsituation och flyktingarna måste evakueras.

Hoppet släcktes igen

Hoppet väcktes hos flyktingarna efter branden, om ett nytt liv i Europa. Men det släcktes snabbt då grekiska myndigheter nu öppnat ett nytt Morialäger. Kamma Skaarup tycker att flyktingarna blev manipulerade att flytta in, hon har hört att de utsattes för hot, som att deras asylprocesser skulle avbrytas om de vägrade flytta in i lägret.

– Människorna här gick tyst in i det nya lägret med sin packning. Vi hörde om och om igen orden ”vi har inget val, men är vi inte människor, har vi ingen frihet?”. Det var så förödmjukande, så utan värdighet. Det här är Moria 2.0, och det är värre än det första lägret, säger hon.

Hon berättar att det fanns en anledning till att inga hus eller hotell tidigare byggts på platsen för det nya lägret.

– Det är väldigt blåsigt och nu väntar hösten och vintern. Två till tre familjer i varje tält. I ett jättetält bor 196 män i våningssängar. I vissa tält saknas golv, där är marken golvet, andra har presenningsplast som golv. Det sägs att lägret är provisoriskt, men nu är jag bara rädd att inget kommer hända, och att det blir kvar.

600 personer isolerade

Samtidigt har covid-19 fått fäste. Grekiska sjukvården har testat alla i lägret. Just nu har 243 personer fått positiva provsvar och är isolerade med sina familjer, sammanlagt ungefär 600 personer. De flesta med smittan har inga symtom, några få har milda symtom och än så länge finns inga allvarligt sjuka.

Kamma Skaarup menar att smittan hann få fäste den månaden när hjälporganisationens isoleringsklinik var stängd.

– Visst har tester gjorts, men nu vet vi inte vad planen är från de grekiska sjukvårdsmyndigheterna. Renhållningen är usel och vattnet räcker inte till, så det finns inga duschar, och absolut inte tillräckligt med toaletter. Tälten ligger alldeles för tätt. Vi vet att en del av de mest sårbara har evakuerats ur lägret. Men det är 10 000 personer kvar och det lokala sjukhuset har bara 6 iva-platser.

Rädd för mer våld

Läkare utan gränsers klinik ligger strax utanför lägret. Omkring 100 personer arbetar för organisationen, förutom läkare och sjuksköterskor är det hälsoinformatörer och renhållningsexperter, och många lokalt anställda, som chaufförer och väktare.

– Stämningen i lägret är både uppgiven och frustrerad. Redan innan fanns problem med våld och sexuellt våld, och nu har osäkerheten ökat ytterligare. Jag är rädd att de sårbara blir utsatta för mer våld. Vi ser en ökning av psykiska problem, säger Kamma Skaarup.

Förutom Läkare utan gränser är Världshälsoorganisationen på plats och hjälporganisationer från Norge och Schweiz.