Barnmorskan Ebba filmade sin förlossning för att hjälpa andra kvinnor

Med en VR-kamera på huvudet och ett filmteam i ryggen födde Ebba Lagercrantz Hedblad sitt andra barn i februari. Filmen ska användas för att hjälpa förlossningsrädda kvinnor. UPPDATERAD.

Det började med en egen upplevelse av att använda så kallade VR-glasögon i ett dataspel för drygt tio år sedan. Ebba Lagercrantz Hedblad blev fascinerad av hur otroligt verklig upplevelsen blev genom glasögonen. Sedan dess har hon med stort intresse följt utvecklingen inom VR och har sett hur tekniken börjat användas inom vården, bland annat för att behandla olika sorters fobier.  

Ebba Lagercrantz Hedblad arbetar som barnmorska inom mödravården i Stockholm där hon ofta träffar kvinnor som är rädda inför förlossningen. Hon började fundera på om VR-glasögon var något som kunde användas för att hjälpa dem. Eftersom det visade sig vara ett outforskat område bestämde sig Ebba Lagercrantz Hedblad för testa tekniken själv. 

För många skräckexempel

– Jag upplever att det sprids många skräckexempel via media och det är inget som hjälper de här kvinnorna. Det ger en skev bild av vad det innebär att föda barn eftersom de allra flesta förlossningar är okomplicerade. Jag ville att de skulle få se ett exempel på hur en okomplicerad förlossning kan gå till, säger Ebba Lagercrantz Hedblad. 

För drygt ett år sedan grundade hon företaget Vera Birth. Syftet var att skapa en egen film som kan ses genom VR-glasögon. Ganska snart fick hon kontakt med psykologen Camilla Söderberg på företaget Psykologpartners som har erfarenhet av att använda VR-glasögon inom olika psykologiska behandlingar.  

Tillsammans började de planera för att filma en förlossning som skulle kunna användas i utbildningssyfte. Ebba Lagercrantz tänkte först försöka hitta någon gravid som kunde tänka sig att ha kameran på pannan och filma sin förlossning, men passande nog blev hon själv gravid efter ett par månader.

– Då var det givet att jag skulle filma min förlossning! 

Samarbetar med forskare

Utöver de vanliga förlossningsförberedelserna ägnade hon graviditeten åt att skaffa tillstånd för att filma, testa tekniken och göra avtal med personalen som skulle vara med. Hon ville också koppla forskning till projektet. 

– Det är så sällan det kommer nya innovationer som ska hjälpa förlossningsrädda, men jag insåg att jag inte skulle hinna med att genomföra forskningen själv. 

Via Psykologpartners fick hon kontakt med psykologen Elisabet Rondung vid Mittuniversitetet och barnmorskan Elin Ternström, legitimerad barnmorska och universitetslektor vid Högskolan Dalarna. Inför förlossningen genomförde forskarna intervjuer med kvinnor som hade erfarenhet av någon form av förlossningsrädsla och personal som arbetar inom området. Utifrån intervjuerna fick Ebba Lagercrantz Hedblad och hennes man med sig en lång punktlista med saker som skulle filmas under förlossningen. Allt från inläggning av epiduralbedövning till ctg och suturering. 

– Min man sa någon gång att det kändes mer som att vara med i en filminspelning än en förlossning, säger Ebba Lagercrantz Hedblad och skrattar. 

Nära att missa slutet

Det var mycket som skulle klaffa under inspelningen och Ebba Lagercrantz Hedblad fick en tid för igångsättning av förlossningen trots att det inte fanns någon medicinsk indikation.  

– Jag fick otrolig hjälp av barnmorskan Susanne Albertsson som även var den ansvariga barnmorskan under själva födseln. Eftersom vi födde på Karolinska universitetssjukhuset, som är vana att arbeta med studier, löste sig allt smidigt.

När det väl var dags för förlossningen åkte Ebba Lagercrantz Hedblad, hennes man och en kameratekniker in till sjukhuset. 

– Själva förlossningen flöt på väldigt fint. Enda gången det blev lite dramatiskt var när vi hade skickat teknikern på rast och bebisen plötsligt var på väg ut. Som tur var hade jag och min man tränat på ett liknade scenario hemma och vi hann få på kameran själva innan det var dags att krysta, säger hon. 

Även om Ebba Lagercrantz hade lyckats hålla fokus både på filmning och födande under hela tiden släppte det helt när dottern var född. 

– Då gick jag helt upp i den euforin och minns knappt något av vad som hände runt omkring. Men de andra såg till att de sista bitarna spelades in, som suturering och första toalettbesöket. 

Att föda barn är en intim upplevelse – hur tänker du kring att fler nu ska få ta del av din förlossning?  

– Kameran filmar ju bara det som mina ögon ser, det vill säga min mage och barnmorskan, så det är ingen fara. Även om jag nu går ut med att det är det är jag som föder barn så ser man inte mitt ansikte, det bli ganska anonymt. Som barnmorska tycker man att en förlossning är väldigt naturligt. 

– Dessutom är det för ett bra syfte, att hjälpa kvinnor i deras kanske största stund i livet, säger hon. 

Finns det någon risk att kvinnor kan bli skrämda av materialet? 

– Ja, absolut. Därför vill vi att de ska se avsnitten tillsammans med en barnmorska, läkare eller psykolog. Kanske börjar man med att titta på en scen där jag sitter på pilatesbollen och vissa kanske inte ska se krystfasen. Materialet är till för de för kvinnor som är motiverade och vill själva.  

Vad händer nu med projektet? 

– Om några veckor ska vi visa filmerna för kvinnor med förlossningsrädsla och personal inom området. Efter det kommer vi att klippa ihop materialet. Förhoppningsvis kommer vi kunna få ut filmerna till professionen till hösten. Sedan hoppas jag att forskarna får medel för en uppföljande studie för att utvärdera om filmerna verkligen hjälper förlossningsrädda att känna sig tryggare. 

Artikeln har uppdaterats och ett felaktigt citat tagits bort.