Hon prisas för förlossningsstudie

Det bästa med forskningen är att resultaten används i förlossningsvården. Det tycker barnmorskan Anna Dencker, som fått Sahlgrenska akademins pris för bästa avhandling.

”Jag är stolt över den extra timmen vi har i aktionslinjen vid en normal förlossning.” Så beskriver barnmorskan Anna Dencker hur det känns att hennes forskning nu avspeglar sig i handläggningen av normala förlossningar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

I motiveringen till priset står att hon representerar ett oberoende tänkande och att resultaten är direkt användbara i vården. Och det är hon själv också väldigt glad över.

Nu avvaktar barnmorskorna

Anna Dencker har i sina studier undersökt hur tidig oxytogenstimulering påverkar förlossningen jämfört med att avvakta i tre timmar vid långsam förlossningsprocess.

Tidigare var det vanliga på hennes arbetsplats, förlossningskliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, att man satte dropp med oxytocin om värkarbetet stannade av under mer än två timmar. Nu accepterar man att progressen står stilla i tre timmar utan att ingripa.

– Vi kanske inte ska stimulera för snabbt. Friska kvinnor med normal graviditet och förlossning ska vi inte behandla i onödan. Men självklart får inte något som avviker missas, säger Anna Dencker.

– Det är viktigt att uppmärksamma det som avviker, men vi måste också låta det som är normalt få vara det.

Avhandlingen Avvaktande eller aktiv handläggning vid långsam förlossningsprogress hos friska förstföderskor. En studie om riskfaktorer, obstetriskt utfall och förlossningsupplevelse, lades fram i november 2010.

Ur Sahlgrenska akademins motivering:

”Avhandlingen är mycket betydelsefull. De metoder som använts vittnar om god metodkunskap; RCT, prospektiv observationsstudie, validering av frågeformulär genom faktoranalys, samt utvärdering av instrumentet på RCT grupperna, tidig och sen insättning av oxytocin. Forskningen är grundligt genomförd med kompletta analyser. Kappan är tydlig, intressant och fogar ihop studierna till en helhet med en tydlig och modig konklusion. Den visar prov på oberoende tänkande då den gör en slutsats som går emot en trend som utvecklats inom modern förlossningsvård; nämligen att intervenera med värkförstärkande hormon i tidigt skede.”